Hon botar med hästkrafter

Katarina Paulson har flyttat hem till Vilhelmina i Västerbotten. Efter att ha jobbat som vårdbiträde, socionom, huvudskyddsombud och 13 år som polis bestämde hon sig för att använda kunskaperna från tidigare yrken för att hjälpa andra att stressa av. I våras köpte hon en gammal restauranganläggning med stall och flera kåtor kring en sjö. Hon skaffade tio islandshästar och startade verksamheten med hästterapi som bot mot stress och utbrändhet.  Foto: Johan Gunséus.

Som en serpentin – Katarina Paulson har slingrat sig runt innan hon hittade rätt yrkesväg. Hon är inte ens 40 år men har avverkat en hel radda titlar. Men med en kåta som kontor, korvgrillning på schemat och nästan inga rutiner har hon till slut hittat rätt jobb.

– Jag trodde att jag skulle vara polis för alltid. Men plötsligt gick inte vardagen ihop. Jag hade tre småbarn och så oerhört mycket att göra och valde att flytta hem ett tag, från Östersund till Vilhelmina, för att komma närmare mina föräldrar.

Tanken var att den doktorandtjänst Katarina Paulson hade fått för att forska skulle vara betald. Men i sista sekunden ändrades förutsättningarna.

– Och där stod jag, med 24 mil till jobbet i Jämtland – och det funkade inte riktigt. Att pendla var ingen lösning, jag kände att det gör jag bara inte. Och inte ville jag gå tillbaka till ordningsenheten med mössan i hand. Det var det inte värt.

Maktlösheten blev en drivkraft. Efter att ha jobbat som vårdbiträde, socionom, huvudskyddsombud och 13 år som polis bestämde sig Katarina Paulson för att använda kunskaperna från tidigare yrken för att hjälpa andra att stressa ner. Dessutom har hon en ettårig stressutbildning i ryggsäcken, en kurs hon fick gå genom sitt fackliga arbete.

Och det blev en rivstart, i våras köpte Katarina Paulson en gammal restauranganläggning med flera kåtor kring en sjö och med stall. Utan att ha ridit sedan tonåren skaffade hon tio islandshästar, döpte stället till Katarinagården och drog igång verksamheten i våras.

Helsåld på konceptet
– Jag har länge trott på det här med hästterapi. Jag har själv en kompis som varit utbränd och mycket skör som kom till mig och red ett par timmar. Efter det var hon som en ny människa. Hon hade hittat något där hon kunde slappna av och ge av sig själv. Och så är det för nästan alla, hästarna bryter en mur och ger energi tillbaka.

Och att laga trasiga själar är en bra affärsidé.

– Tyvärr finns det ett ökande behov av att lära sig stressa ner. Kommunen är intresserad av att skicka både skolelever och egen personal. Även privata företag hör av sig och inom polisen funderar de på att anlita mig för att ta hand om några av alla de anställda som inte mår bra.

Problem som Katarina Paulson blev påmind om när hon pratar med gamla kollegor.

– Många ältar problemen på jobbet även när de är lediga. Det har jag svårt att förstå.

Och hon är benhård i sin uppfattning.

– Alla frågar hur jag vågar göra det här. Men livet är kort och det är alldeles för många som är fast i tänket att de måste tjäna pengar och prestera. Vi lägger så mycket vikt vid vilken titel folk har att man låter rädslan för att inte ha någon titel alls styra vad man gör, säger Katarina Paulson.

Samma men annorlunda
Hennes mamma har kommit ner från granngården med en stor kastrull köttsoppa och kaminen sprakar i rummet intill. Framför tv:n ligger två tjejer som går på individuella programmet på Vilhelminas gymnasium. Dagarna hos Katarina Paulson ingår i deras ledarskapsutbildning och består av en blandning av hästterapi, teori och avslappning.

– Min gubbe, som också är polis, brukar säga det att jag gör egentligen samma sak nu som på ordningen. Det handlar ofta om förhandlingsteknik och att konfrontera tjejerna när jag ser att de ljuger.

Ändå är det mycket som är annorlunda på det nya jobbet.

– Nu har jag arbetsdagar där jag rider i flera timmar, grillar korv och avslutar dagen med hembakta bullar och varm choklad med grädde.

När jag frågar vad som händer om företaget går i konkurs är det polisen Katarina Paulson som svarar:

– Det gör det inte.

Jag trilskas och kräver ett riktigt svar, och får det till slut.

– Det man fokuserar på växer. Blir det så att det här inte fungerar kommer jag att hitta en ny möjlighet, en som jag inte vet vilken den är i dag.

FAKTA: Katarina Paulson.
Ålder: 39 år.
Bor: I Vilhelmina.
Utbildning: Socionom, polis, stresshanterare, huvudskyddsombud.
Familj: Maken Lennart, sönerna Hagbard, 9 år, Vernar, 4 år, och Gustav, 4 år.
Bäst med att flytta hem: Lättheten. Att ha tillgång till mina egna föräldrar när jag har barn.
Svårt: Att hålla ordning. Bokföringen har jag till exempel lämnat bort.
Vardagslyx: Att ha städhjälp i veckorna, så att det alltid är nystädat på fredagseftermiddagen.
Drömyrke som barn: Jag ville bli arbetsförmedlare, för jag visste att då fick man gott fika.

Läs också: nyhetsartikeln ”De tog en ny väg mitt i livet”

Läs också: reportaget ”Han tjatade sig till ny chans”
Läs också: reportaget ”Hon klippte av för att föda”
Läs också: reportaget ”Han lärde sig maktens språk”
Läs också: reportaget ”Hon kan städa på fem språk”