Diskussionen om tjänstedirektivet har haft en lång och krokig väg där kommissionens ursprungliga nyliberala förslag vänts till ett för fackföreningsrörelsen acceptabelt förslag. Man kan uttrycka det som att den europeiska fackliga rörelsen och Europaparlamentet vann kampen om principerna och att ministerrådet fick sista ordet om de exakta formuleringarna.

Det ursprungliga förslaget från kommissionen framlagt i januari 2004 med dess ursprungslandsprincip (ett företag som utför arbete i ett annat land skulle styras av reglerna i hemlandet) skulle ha kunnat få förödande konsekvenser för vår arbetsrätt och situationen på arbetsmarknaden i sin helhet. Arbetsrätt omfattades nämligen av direktivet, inte bara genom konkreta förslag för EU:s arbetsrätt utan också genom indirekta effekter. Det skulle bli förbjudet att kräva att företagen har en representant att förhandla med där man utför tillfälligt arbete. Utan någon att förhandla med faller hela kollektivavtalssystemet. Den besvärliga indirekta effekten skulle uppkomma genom att den motsatta principen – arbetslandsprincipen – gäller idag. Två principer skulle stå emot varandra och allt skulle i slutändan avgöras i EG-domstolen.

Att fackföreningsrörelsen reagerade mot detta var naturligt och vi var snabba. Vi hade fått kännedom om direktivets inriktning innan det publicerades och var färdiga med vår analys redan innan vi kallades av svenska UD till ett första samråd. Där var uppfattningen från början att förslaget var helt igenom bra. Genom mödosamt arbete lyckades vi så småningom vända attityden till en kritisk inställning och framför allt en inriktning på att undanta arbetsrätten från direktivet. I efterhand kan man berömma UD och näringsdepartementet för det omfattande samrådet under hela processen med tjänstedirektivet. Det har förmodligen varit givande för alla inblandade.

Vi tog med oss larmet om de för facket farliga konsekvenserna till våra vänner i Europafacket. Intensiva aktiviteter från Europafacket följde under mer än två år. Det första inspelet till Europaparlamentet från Europafacket var konkreta nya textförslag skrivna av LO, TCO och vårt gemensamma Rättsskyddsbolag. Dessa texter använde sedan de två rapportörerna (s) i parlamentets utskott. Under resans gång har formuleringarna ändrats men principerna bakom dessa texter finns i den text som nu kan bli verklighet. Vårt nordiska avtalssystem har dessutom hela tiden kunnat beaktas i diskussionerna i och med att en svensk facklig jurist fanns med i Europafackets team.

Vi agerade mycket aktivt både i Bryssel och Stockholm
Under diskussionerna om tjänstedirektivet reagerade vi inte bara på det förslag som hade lagts fram. Vi agerade mycket aktivt själva både i Bryssel och i Stockholm.

De förhandlingar som fördes inom parlamentet inför det första beslutet (förslag av den här digniteten behandlas två gånger i parlamentet) var mycket svåra och huruvida det skulle lyckas var osäkert ända fram till omröstningen. ESP (socialdemokraterna i parlamentet) och EPP (moderater och kristdemokrater) kom till slut fram till en stor kompromiss där allt väsentligt i våra förslag fanns med. Visst fanns det idéer och formuleringar som försvann i kompromissen men de nya principer som parlamentet nu stod för var i enlighet med våra idéer. Ursprungslandsprincipen var borta, arbetsrätten var undantagen från direktivet, tillsammans med en mängd andra undantag som den fackliga rörelsen ville ha, och det fanns inget förbud mot att kräva representant.

Hur skulle kommissionen och ministerrådet reagera? Först var det dags för kommissionen att leverera sitt reviderade förslag – och det var en total omvändning genom att parlamentets principer accepterades och i huvudsak också parlamentets formuleringar. Därefter följde rådets beslut. Det blev ett ja där också till de nya principerna. Rådet skärpte en del av kraven på att varje land ska gå igenom sin lagstiftning och leta fram och ta bort hinder för tjänstehandeln. I och med att detta nu inte kan gälla arbetsrätt så är det något som även vi välkomnar.

Principerna klara – nu gällde det de exakta formuleringarna. Det fanns skillnader, även vad gällde undantaget för arbetsrätten. Vår uppfattning var att parlamentets formuleringar var att föredra. De var mer entydiga och skulle därmed inte kunna leda till att så många fall i framtiden kom att avgöras av EG-domstolen. Europafackets aktiviteter fortsatte för att övertyga parlamentet att inte överge sina formuleringar till förmån för rådets. I parlamentets utskottsbehandling fanns kompromisstexter att ta ställning till, framförda av socialdemokraterna i ESP. De röstades dock ned. De borgerliga i EPP valde att lämna formuleringarna i den kompromiss som man själv arbetat fram i parlamentet till förmån för rådets formuleringar. I parlamentets avgörande beslut i plenum 15 november avstod ESP från att återkomma med dessa formuleringar för att säkra vad man redan uppnått och slöt upp bakom rådets formuleringar.

Därmed är det slutgiltiga beslutet taget – Europaparlamentet och ministerrådet är överens. Medlemsländerna kommer att ha tre år på sig att genomföra den lagstiftning som behövs för att verkställa förslagen i tjänstedirektivet.

Vi välkomnar principerna som ligger till grund för tjänstedirektivet
Man kan beklaga att formuleringarna inte blev så tydliga som de kunde ha blivit men med de principer som nu ligger till grund till tjänstdirektivet välkomnar vi det. De svenska arbetsgivarna fortsätter att grumsa om att det blev fel principer. Deras europeiska organisation ställer dock nu upp på beslutet och lägger krutet på ett bra införande i medlemsstaterna. Direktivet kommer så småningom att leda till en friare tjänstehandel inom EU. Vilket också är en önskan från fackföreningsrörelsen.

Europaparlamentet visade med tydlighet att man förmår påverka avgörande lagstiftning inom EU. Det gemensamma beslutsfattandet mellan parlamentet och rådet fungerade. Förlorare, om man nu måste leta efter sådana, är de mest nyliberala krafterna bland annat inom kommissionen.

Lars Nyberg
EU-samordnare på LO
Skriv till debattredaktören