SISTA ORDET. Under årets valrörelse förklarade Göran Persson vid flera tillfällen att sysselsättningen kommer att öka kraftigt i år och under nästa år.

För de uttalandena har han fått mycken kritik. De uppfattades som om han ville bagatellisera den höga arbetslösheten.

Kritiken för förnöjsamhet var berättigad. Men på en punkt hade Göran Persson otvivelaktigt rätt. Redan i våras tydde allt på att antalet jobb skulle öka kraftigt.

Denna vecka presenterade Ams sin höstprognos. Där bekräftas bilden från i våras. I år beräknas antalet sysselsatta öka med 80.000 och nästa år med 90.000. Men eftersom antalet personer i arbetskraften ökar nästan lika mycket så sjunker inte arbetslösheten.

Arbetslösheten minskar inte trots fler jobb
Det är inte den borgerliga regeringens förtjänst att sysselsättningen ökar. Den kammar ju bara in resultaten av den tidigare s-regeringens arbete. Först i slutet av nästa år kan vi märka de första effekterna av den nya regeringens politik.

Redan nu kan vi sätta upp några varningsskyltar.

Trots att alla räknar med att högkonjunkturen håller i sig hela nästa år så minskar inte den öppna arbetslösheten. Den väntas bli oförändrat hög eller till och med stiga till 6 procent.

Det tyder på att den borgerliga regeringen kraftiga neddragning av vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning är högst oklok. Bara genom denna inbesparing kan omkring 50.000 personer tvingas ut i arbetslöshet.

Ett annat bekymmer är att invandrare och ungdomar fortfarande har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.
Just nu kan regeringen glädja sig åt högkonjunkturen. Men vad händer den dag konjunkturen vänder nedåt, som den alltid gör förr eller senare.

Den borgerliga regeringen vill stimulera ekonomin genom att sänka skatterna. För normala inkomsttagare ökar dock köpkraften bara marginellt genom att vinsten av en mindre skattesänkning äts upp av högre avgifter till facket, a-kassan och bilförsäkringen.
Regeringens planerade sänkning av arbetsgivaravgifterna för tjänsteföretag är ekonomiskt så obetydlig att den inte kan få någon större betydelse. Det är dessutom tvivelaktigt om EU godkänner den.

Riksbankens räntepolitik avgör hur många jobb det blir
Liksom för den socialdemokratiska regeringen verkar den borgerliga regeringens utsikt till framgång bero på om riksbanken håller nere räntan eller åtminstone inte genomför aviserade räntehöjningar.

Finns fog för att hoppas på en omläggning av riksbankens räntepolitik? Helt uteslutet är det inte. Två internationella ekonomer presenterade nyligen en utvärdering av den svenska riksbankens penningpolitik.

Även om deras tonfall var återhållsamt så var innebörden av deras kritik svidande. Riksbanken ansågs ha stor skuld till dagens höga arbetslöshet genom att konsekvent låta räntan vara högre än behövligt.

Granskarna var till och med inne på tanken att riksbanken borde kompensera tidigare misstag genom att under en tid föra en extra lätt räntepolitik.

Riksbanken som en borgerlig regerings räddare? Det vore onekligen en historisk ironi med tanke på den skada den åsamkat tidigare s-regeringar.