Hur Lyrikvännen lyckades, och varför Mahmood Darwish är politisk
POESI OCH POLITIK. Lyrikvännen har tilldelats det prestigefyllda priset Årets kulturtidskrift 2006. Varför? Det vinnande konceptet är mångfald. Genom att ge plats åt andra röster än de traditionella har tidskriften skapat ett radikalt poesiforum där människor får styrka genom språket.
Redaktörerna Ann Hallström och Jenny Tunedal väckte den 52 år gamla Lyrikvännen från en slumrande tillvaro. De senaste två åren har de producerat tematiska nummer som inte enbart levererar god lyrik, utan även säger något som helhet.
Den nya formen känns inte bara som en genomtänkt present, där bra texter knutits ihop med en okonventionell ledare och fantasifulla illustrationer. Den har också blivit mer politisk. I jakten på nya teman har redaktörsduon sökt sig bortom det som ställer sig framför näsan och gett utrymme till annat än vita, heterosexuella, medelklass mäns röster, historier och traditioner.
I det feministiska SKAM-numret är det till exempel bara kvinnor som talar. SKAM blandar dikt med kollektivtext och enkätsvar i mailform. Resultatet blir ett stycke vildsint samtidshistoria. Ett annat nummer har debutanttema. Där blandas nyckläckta poeter med erfarnas debutdikter från förr.
Senaste numret är arabiskt. Genom ett ambitiöst översättningsarbete har poeter från Mellanöstern (främst från Irak, Libanon och Palestina) blivit begripliga på svenska. De är kvinnor och män, unga och gamla, författare och en bloggare – alla har de fått en plats i Lyrikvännen.
Darwish: Privat och politisk
En av dem är den palestinske nationalskalden Mahmoud Darwish. Han fick sitt genombrott som ”motståndspoet” på 1960-talet. Under många år var Darwish texter direkt politiska. På senare tid har han blivit mer privat, men det betyder inte att han blivit mindre politisk. Det är som han konstaterar i sin senaste bok Mural (Tranan): ”det privata är inte privat”. Boken handlar om den hjärtattack och nära-döden-upplevelse som drabbade Darwish på 1980-talet och som krävde en hjärtoperation 1998. Den består av en självbiografisk episk dikt som närmar sig döden, men samtidigt utforskar livet. ”Vänta, Död, vänta”, säger Darwish. ”Du får vad du får av mitt liv, när jag fyllt det.”
Genom att övertyga som intellektuell författare och skriva om allmänmänskliga frågor undergräver Darwish den vanligt förekommande mediabilden av palestiniern som stenkastande barbar eller självmordsbombare. Därmed blir hans privata diktande en politisk handling.
Darwish är också, precis som Lyrikvännen, radikal genom sin mångfald. Han föddes på den plats där kristendomen, judendomen och islam har sina rötter och han hänvisar stolt till dem alla. I Mural blir han subversiv genom att blanda förislamska myter med grekiska, Gamla Testamentet med Koranen, arabisk kultur med franska existentialister.
Efter åratal i exil har även Darwish själv blivit ett resultat av mångfald. Han beskriver sig som en hybrididentitet, påverkad av många delar av världen. Men oavsett var han befinner sig har han alltid ett hem och en styrka – i språket.
Tidskrift: Lyrikvännen
Redaktörer: Ann Hallström och Jenny Tunedal
Bok: Mural
Författare: Mahmood Darwish
Översättare: Tetz Rooke
Förlag: Tranan
