Moderaterna ligger risigt till i opinionen. Ute i landet jäser det. Folk tror inte på talet om att det blir fler jobb om vi behandlar de arbetslösa illa. Det talas om politisk generalstrejk.

På det moderata partihögkvarteret växer desperationen. De korkade arbetarna vill inte förstå att sänkta löner är till för deras eget bästa. Vad göra? Varför inte lyfta fram goda exempel på fogliga och nöjda arbetare?

Ungefär så måste de moderata partistrategerna ha resonerat när de i veckan utlyste en pristävling om rösta fram ”Sveriges bästa arbetare”.
Vem som ska utses till den blivande moderate mönsterarbetaren ska bedömas av jury som består av den moderate partisekreteraren, en bokförläggare, en legitimerad psykolog och en moderat riksdagsledamot.

Vi kan framför oss se hur dessa arbetarexperter med allvar rangordnar kandidaterna efter präktighet, brist på uppstudsighet och muskelstyrka (det senaste kriteriet inlagt därför att vår senaste kulturminister säger sig beundra muskulösa byggnadsarbetare och andra kraftkarlar).

Moderaterna måste ha haft kul när de kläckte idén
För den utkorade vinnaren vankas ett fint förstapris: en lunch i riksdagshuset med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. Inga unicaboxar här inte.

Fina fototillfällen blir det. Littorin kan mellan tuggorna för hundrade gången flabba fram sin cynism om att 100 procent i lön är bättre än 65 procent i a-kassa.

De måste haft roligt på det moderata partihögkvarteret när de kläckte idén.

Nu är den för all del inte så ny, utan tävlingar mellan mönsterarbetare är ett beprövat grepp inom den kommunistiska rörelsen. Men det är intressant att just moderaterna vill återuppliva denna tradition.

Mest berömd av mönsterarbetarna är Stalins favorit, kolgruvearbetaren Aleksej Stachanov. Under en arbetsdag uppgavs han ha brutit 102 ton kol. Ryska forskare har senare visat att bedriften möjliggjordes med hjälp av en mängd underhuggare som dock inte fick tala om att de fanns.

Mindre bekant är Stachanov 1941 blev kommendant för ett ökänt Gulagläger vid vilket bröts kol med hjälp av tvångsarbetare.
TCO har i veckan låtit opinionsinstitutet Temo undersöka om hur mycket svenskarna känner till om regeringens a-kassepolitik. En majoritet av de borgerliga väljarna hade inte susning om hur mycket dagpenningen försämras.

Okunskapen kan tyckas förvånande, efter all uppståndelse. Undersökarnas förklaring är att de flesta borgerliga väljarna sitter på trygga jobb. Arbetslöshet är för dem inte ett verkligt hot och de är så inskränkta att de inte kan föreställa sig oron hos alla dem som inte vet om jobbet finns kvar nästa dag eller inte.

Miljöministern behöver inte tänka på krångliga a-kasseregler
Varför ska till exempel vår nye miljöminister Andreas Carlgren lägga ned möda på att förstå reglerna i a-kassan?

Hans myndighet las ned och hans anställda fick sparken, men han gick glatt vidare. Han blev minister i en borgerlig regering.
Han borde kanske kandidera för titeln ”Sveriges bäste arbetare”. Han har ju visat sig vara en anpassningsbar och flexibel klättrare – en mönsterarbetare i moderat smak.