Hon ser könsroller med nya ögon

Linda Herou Meriloo säger att förskolan tenderar att förstärka könsskillnaderna genom att till exempel dela upp flickor och pojkar i olika grupper, eller genom att peka ut vilken gunga som är flickornas respektive pojkarnas. Foto: Dan Lindberg.

Som den goda förskollärare hon är försöker Linda Herou Meriloo att vara så konkret som möjligt när hon pratar om genusfrågor. För att få barn att förstå är det bra att vara övertydlig, och det kan vara ett bra sätt att tänka även med vuxna.

– Jag brukar säga till föräldrar eller personal att det inte handlar om att kvinnor ska sluta laga mat och börja byta däck på bilen. Målet är att få alla sysslor, oavsett vilken könsmarkering de har i dag, lika mycket värda. Då kan män och kvinnor själva välja, och då är det inte längre något problem vem som gör vad.

Linda Herou Meriloo är genuspedagog i Kumla kommun. Trots att målet varit att alla kommuner ska ha genuspedagoger är det långt kvar dit. I Örebro län är Linda den enda som har en tjänst. Och det kanske inte blir fler eftersom utbildningen är nedlagd.

– Det jag lärt mig borde egentligen ingå i all lärarutbildning, säger hon.

Jobbet går i första hand ut på att öka medvetenheten om genusfrågor hos personal i förskola och skola, få dem att se hur de behandlar flickor och pojkar och i bästa fall hitta ett mer könsneutralt arbetssätt.

Synade sig själv
Linda har egen erfarenhet av att väckas till insikt. Hon och hennes tidigare kolleger på en av kommunen förskolor trodde att de såg barnen som individer och arbetade jämställt, det var en självklarhet. Men när de för några år sedan började granska sig själva (efter inspiration av den debatt som pågick) såg de att det fanns en hel del att göra.

De började skriva upp allt de sa och gjorde som pekade ut vad ”pojkar respektive flickor är” och så småningom blev det en förändring. Men det var svårt, berättar Linda Herou Meriloo.

– Ett år fick barnen varsin ficklampa i julklapp. Det var ju en bra, könsneutral, present. Men så hörde vi oss själva säga till barnen:
Ta nu hem den här och låt pappa sätta i batteriet.

Tack vare en aktiv förälder på förskolan fick Linda kontakt med delegationen för jämställdhet i förskolan och tips om utbildningen i genuspedagogik. Hon var intresserad och fick en förfrågan om hon ville gå kursen. Något hon inte ångrar. Under det år som Linda arbetat drygt halvtid som genuspedagog (vid årsskiftet blir det en heltidstjänst) har hon hunnit träffa de allra flesta i personalen. Hon har föreläst och berättat. Nästa steg är att ha handledning om konkreta arbetssätt.

Linda har också träffat några skolklasser. De yngsta barnen diskuterade pojkar och flickor i böcker och tidningar. För att intressera tonåringarna kom Linda fram till att det krävdes konkreta övningar, något som blev ganska illustrativt sett till hur flickor och pojkar ser på sig själva.

I en övning ska ungdomarna reagera på ett påstående genom att ställa sig i något av de fyra hörn som Linda delar upp rummet i. Varje hörn representerar en åsikt, och var och en ställer sig i det hörn där de känner sig mest hemma.

Ojämn fördelning
Ett av hörnen är alltid öppet, där ställer sig den som har en egen åsikt.

– Oftast ställer sig inga tjejer i det öppna hörnet, säger Linda. De förringar sitt eget värde, tror inte att de har något att säga. Killarna kan slänga ur sig vad som helst. Då skrattar de andra killarna och så skrattar tjejerna och tyvärr även lärarna.

I bokhyllan snett bakom Lindas skrivbord i kommunhuset står teburken. I burken finns mitt minne, säger Linda med sitt smittande skratt, och de numrerade lapparna förstås.

Minnet är helt enkelt de powerpoint-bilder som hon använder på föreläsningar – och lapparna, ja, de använder hon för att få personal i en arbetsgrupp att våga sticka ut. Det är lätt att säga ”jag tycker som hon eller han”, därför går övningen ut på att få var och en att stå för en egen åsikt, säger Linda. Det är obehagligt, men nödvändigt.

Lapparna i teburken är numrerade efter antal personer i gruppen och varje nummer motsvarar en uppfattning, som deltagarna själva kan formulera. Varje lapp med sin unika siffra (om det är fem personer i gruppen finns fem lappar) motsvarar alltså en personlig åsikt. Det går inte att gömma sig bakom någon annan.

– När alla gjort sitt val ska vi arbeta oss fram till en konsensus, en gemensam strategi.
För Linda är målet att bredda könsrollerna så mycket som möjligt. Att få bort skillnader i värde mellan det flickor/kvinnor gör och det pojkar/män gör.

Hur man ska nå målet? Genom att agera praktiskt, se sin egen könsskapande roll, diskutera, öka sin kunskap, plocka fram statistik, säger Linda Herou Meriloo. Gräv där du står.

Namn: Linda Herou
Meriloo (Herou är vallonskt och ett vanligt namn i Hällefors, Meriloo är estniskt) .
Ålder: 33 år.
Familj: Anders, som är fastighetsskötare, och sönerna Gustav, 8 år, och Olle, 5.
Jobb: Genuspedagog och förskollärare.
Bor: I villa i centrala Kumla.
Fritid: Sjunger i kyrkokör sen tre år tillbaka. Hade en dröm om att bli musiklärare, men lämnade den banan. ”Jag tror jag skulle ha blivit för begränsad.”
Senaste semestern: Kungshamn på västkusten. Någon gång hoppas familjen kunna köpa en fiskebod, men det är dyrt.
Tips till den som vill fördjupa sig i genuspedagogik: Myndigheten för skolutveckling har gett ut en bra skrift: Hur
är det ställt? Tack, ojämnt.