MATPOLITIK. Det är något paradoxalt över hur utbudet av mat har förändrats. Å ena sidan växer det fram småtillverkare av allt från getost till rabarbermarmelad runtom i landet, och det talas allt mer om ekologiska, rättvisa och säkra livsmedel – både bland folk och i massmedia.

Å andra sidan dyker det upp allt fler gigantiska stormarknader proppfulla med anonyma lågprisvaror.

I boken Billig mat – en dyr affär, utgiven av Premiss förlag i samarbete med Svenska Livsmedelsarbetareförbundet, försöker Gunnar Brulin i en serie reportage om de olika leden och aktörerna i livsmedelssektorn bena ut dagens situation.

Längs matens färdvägar
Författaren är reporter på Livs tidning Mål & Medel och i boken får läsaren får följa med till stormarknaden för att handla billigt, till livsmedelskedjans huvudkontor, ett kycklingslakteri Sverige och ett i Brasilien, en köttstyckningscentral, en yoghurttillverkare, en färsanläggning och en läskedrycksfabrik.

Enträget skisserar Brulin en allt tydligare karta över matens färdvägar och irrfärder. Frakter, stordrift och utslätning ökar. Men i boken sker också en nyttig avromantisering av matproduktionen. Det är inte fel att mat tillverkas i fabriker, utan helt nödvändigt i ett samhälle som vårt. Men det kan göras på olika vis. Och Brulin tillhandahåller många avskräckande exempel.

I USA och Brasilien får livsmedelsarbetarna arbeta tills de blir fysiskt utslitna för oskäligt låga löner. I Holland sprutar man in restavfall från bland annat grisar in i kycklingkött för att höja profiten. Från Danmarks säljs bacon som också blandats ut med rester. I Sverige förhindras hälsosam konkurrens genom fientliga uppköp och utträngning av småtillverkare. 

Egna märkesvaror
En nymodighet som Brulin koncentrerar sig på är EMV, alltså de stora kedjornas egna varumärken som ofta får bästa hyllplats, ett slags lagliga piratkopior av vedertagna produkter med syfte att pressa priserna och öka vinstmarginalerna ytterligare. Kedjorna tvingar fram billigare priser genom stenhård pristävlan mellan tillverkarna. Den som kan sälja sina frysta köttbullar eller fiskbullar allra billigast får jätteordern. Strategin fungerar, åtminstone på kort sikt. Vinsterna i butiksleden är idag stora.

Banbrytande på detta område var väl Konsums blåvita varor som då hyllades som konsumentvänliga. Idag tycks EMV istället skapa sämre arbetsvillkor för livsmedelarbetarna, utslagning av underleverantörer, otydlig eller obefintliga ursprungsmärkning och många gånger lägre kvalitet på maten.

Brulins sprängskiss av mekanismerna i livsmedelsbranschen ger ett dystert sammanhang. Och även om författarens förslag till ökad konsumentmakt, decentralisering, märkning och kamp för mångfald, ekologi och kvalitet pekar ut sympatiska mål, känns dessa långt borta.

De utlämnade konsumenterna
Tyvärr är det väl troligare att de högkvalitativa, ekologiska och rättvisemärkta maten konsumeras av en liten, ofta privilegierad grupp, medan de flesta håller sig till lågprisjättarna. Även här polariseras samhället.

Man slås av att matindustrin har så stort utrymme att agera och att politiker och myndigheter verkar ointresserade eller uppgivna, istället för att agera hänvisas konsumenterna till att göra sina egna val i butiken. Att det sedan är omöjligt för var och en att överskåda de tiotusentals olika produkter som tillhandhålls, veta av vilka råvaror och hur de har producerats när man går där med kundvagnen, låtsas man inte om.

Bok: Billig mat – en dyr affär
Författare: Gunnar Brulin
Förlag: Premiss

Jens Linder
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören