Minst 6 procent, kräver förhandlingsdelegationerna i Sif. Men förbundet har redan knutit upp sig för betydligt lägre krav tillsammans med övriga industrifack. Sifs ordförande Mari-Ann Krantz säger dock att diskussionen inte är helt klar.

Tjänstemannafacket Sif är en del av Facken inom industrin och har runt 50 avtal. Organisationen har fem förhandlingsdelegationer för industriavtal och de ska diskutera avtalsplattformen från Facken inom industrin i början av december.

Arne Kastö arbetar på Alfa Laval i Lund och han är ordförande för den tyngsta förhandlingsdelegationen med ansvar för teknikavtalet.

– Jag ser fram mot en förklaring till att de spikat kraven innan de pratat med oss i förhandlingsdelegationerna. Det mycket märkligt att plattformen redan är bestämd, säger han.

Högre löner
Hans viktigaste invändning gäller nivån på lönekraven. Facken inom industrin har bundit sig till ett lönekrav på 840 kronor, men minst 3,9 procent. Sifs förhandlingsdelegation för teknikavtalet vill att kravet ska vara 6 procent.

– Det är nu det borde finnas pengar till oss som drar ihop vinsterna till företagen. Särskilt med de företagens generositet mot direktörer och bolagsstyrelser, säger Arne Kastö.

Han berättar att alla Sifs avtalsdelegationer inom industrin har träffats. Andan är densamma i alla fem. Kravet ska vara 6 procent. De invändningar som finns går ut på att kraven ska vara ännu högre.

– Enigheten är stor bland dem jag pratat med. Vi har fått för lite under de senaste tre år. Nu är det dags att ta igen det. 6 procent är inte gripit ur luften. Det motsvarar produktivitetsökningen inom industrin plus inflationen.

Avfärdar kritik
Sifs ordförande Mari-Ann Krantz håller inte med. Hennes beräkningar visar att 3,9 procents löneökning ger en reallöneökning på runt 2 procent.

– Förslaget från Facken inom industrin är balanserat och bygger på en bedömning av inflation och produktivitetsutveckling. Det ger oss en del av det vi är med och skapar.

Tala med varandra
Arne Kastö säger att han hade samma invändningar för tre år sedan inför avtalsförhandlingarna förra gången. Han uppfattar det som att LO och IF Metall styr och bestämmer vilka krav Sif ska ställa. När han får höra att en del i LO-förbunden har motsatt tankegång – att Sif styr inom Facken inom industrin och tvingar på IF Metall och i förlängningen LO en avtalslinje – säger han:

– Kanske vi vanliga dödliga inom Sif och LO-förbunden ska lära känna varandra så att vi öppet kan diskutera avtalskraven.

I Sif är det förbundsstyrelsen som i början av december kommer att ta ställning till avtalsplattformen från Facken inom industrin. Arne Kastö påpekar att Sifs ledning redan ställt sig bakom avtalsplattformen från Facken inom industrin utan att ta hänsyn till delegationernas uppfattning.

Sifs ordförande Mari-Ann Krantz hävdar det fortfarande handlar om ett förslag från Facken inom industrin och att delegationerna kommer att få möjlighet att diskutera det före förbundsstyrelsens beslut.