Konfektionskvinna med gott om hopp

Aynur Bektas fabrik är underleverantör åt flera kända märken. Hon blev dock av med H&M över en natt när de för några år sedan tipsades om att fabriken nyttjade barnarbetare. –Jag hoppas få tillbaka Hennes & Mauritz, säger hon, och förhandlar nu med företaget. Foto: Ann Eriksson.

Aynur Bektas har tagit sig den långa vägen upp till toppen i det turkiska affärslivet. Hennes budskap till kvinnor är att de har ett val: Bara om kvinnor tillåter män att förtrycka dem så gör de det.

Hennes egen väg till toppen gick över en barndom i centrala Anatolien i ett mindre samhälle öster om Ankara. Som 13-åring flyttade hon hemifrån till en större stad i närheten för att studera.

– Jag bodde själv och jag grät varje kväll. Men jag sa till mig själv ”du måste lyckas”. Och om jag har lyckats så klarar också andra det, säger Aynur Bektas med stor inlevelse.

I Istanbul tar hon emot först hos arbetsgivarorganisationen TGSD, med över 400 konfektionsföretag som medlemmar, där hon är ordförande. Därefter tar hon oss med till Hey Tekstil som hon äger tillsammans med sin man, en konfektionsindustri med cirka 3.000 anställda, varav en del i en ny fabrik i just Anatolien.

Populär köpare
Hos deras underleverantörer arbetar ytterligare 10.000 personer. I fabrikerna produceras kläder till kända varumärken; såväl amerikanska Reebok och Tommy Hilfiger som flera europeiska. Det var hos en av dessa underleverantörer som Hennes & Mauritz för några år sedan blev tipsade om barnarbetare. Det svenska företaget var en omtyckt kund som Aynur Bektas då förlorade över en natt.

– Nu hoppas jag få tillbaka Hennes & Mauritz. Det är förbjudet med barnarbete i Turkiet, men tyvärr så hände detta som jag verkligen inte ställer upp på, säger hon bestämt och berättar att hon nyligen varit i Stockholm för att träffa företrädare för företaget.

I Istanbul arbetar ungefär 1.500 personer i en nybyggd fabrik med stora fönster och fasad i stålgrått. Hennes och makens kontor samt arbetsrum för designers och visningsrum ligger på de övre våningarna medan tillverkningen äger rum längst ner i byggnaden – men i lokaler med fönster, som en kvinna i fabriken påpekar.

Textilfacket har inga förtroendevalda i företaget, men en representant intygar att Aynur Bektas har bra sociala villkor för sina arbetare. Hon nickar och bekräftar att hon inte vill släppa in facket för att det håller på för mycket med politik. Hon erbjuder ingen barntillsyn i fabriken men viss ledighet före och efter barnafödslar, framgår det vid besöket, och kvinnorna har rätt att komma tillbaka.

På EU-nivå är Aynur Bektas van att samarbeta med facket och hon vill ha hjälp med att få fler arbetsgivare att registrera sina anställda, något vart tredje företag undviker för att komma undan skatten på 42 procent. Hon betonar att det inte är så ovanligt med kvinnor på höga poster i vissa sektorer i Turkiet. I politiken är de extremt ovanliga, men inte i bankvärlden som hon kommer ifrån.

– Det var i banken jag träffade min man och blev förälskad. Han har alltid stött mig. Jag har hela mitt liv arbetat bredvid männen, säger hon.

Hur kom det sig att du som kvinna från en enkel familj i Anatolien flyttade hemifrån för att studera redan som 13-åring?

– Det var min pappa som skickade iväg mig. Han ansåg att jag var för ful för att göra karriär på äktenskapsmarknaden. Därför tyckte han det var lika bra att jag studerade i stället, något som blev viktigt för mitt liv.

När hon avslutat ordförandeskapet för TGSD ska hon etablera nya fabriker i sydöstra Turkiet, i två regioner där ”självmorden bland kvinnor är flest i hela landet”.

– Och jag ska försöka få stöd från EU för jag vill skapa arbetstillfällen för kvinnor. Som ordförande för TGSD är det något jag håller på med redan i dag med statligt stöd i de allra fattigaste regionerna.

Hon tjänar mycket pengar i dag på sitt företag, har hjälp med allt i hemmet och är med i en direktörsgrupp i Turkiet med stort inflytande. Men hon säger att hon aldrig glömmer var hon kommer ifrån och att ”hjärtat måste vara med i allt hon gör”.

FAKTA: Aynur Bektas.
Ålder: 53 år.
Familj: Man och två vuxna söner från två äktenskap.
Karriär: Chefsställning på bank samt ägare av familjeföretaget Hey Tekstil. Ordförande för arbetsgivarorganisationen Turkish clothing manufacturers association (förkortas på turkiska TGSD).
Fritidsintresse: Spelar tennis med en ung man på morgonen klockan sju. ”Min egen man motionerar inte. Han tror han blir sjuk av det.”