/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2006/andersr.jpg
Mastodontverket Arbetarrörelse på en ö har sysselsatt Anders R Johansson i ett kvartssekel. Foto: Tobias Wallström.

En dag för några år sen kom en man som skulle kunna försörja sig som statist i vikingafilmer in på redaktionen. Men han bar inte på slagsvärd och spjutyxa utan ville leverera två tjocka volymer om den gotländska arbetarrörelsens historia fram till 1940. Han heter Anders R Johansson och vi fick en trevlig och engagerad pratstund.

Arbetarrörelse på en ö 1–2 var magnifika böcker som sedermera fick en entusiastisk recension av Magnus Nilsson och i våras självaste Meidnerpriset. När del 3 utkommit, som behandlar 1940-talet och består av två band på sammanlagt 600 sidor, bestämde jag mig för att läsa själv. För bildningens skull, och för att tanka lite hängivenhet.

Avstampet när arbetet inleddes för 24 år sen var en mycket specifik fråga: Varför utgår norra Gotlands förstamajdemonstrationer sen 1972 från Rute och inte från Slite, som är mycket större och har en levande industri (Rute kom på dekis sedan plattfabriken i Valleviken lades ner 1947)?

Tusentals sidor
Och till svaret behövdes 1.700 sidor, en total kartläggning av fack-, parti- och föreningsliv på hela ön! När jag ringer upp Anders R Johansson i Hellvi på norra Gotland har han varit uppe hela natten för att trycka och bunta sin lokalhistoriska tidskrift Haimdagar. 48.000 sidor ska gå genom laserskrivaren, och det är bråttom. Jag frågar:

– En så liten fråga, och ett så kolossalt svar?

– Det handlar verkligen om mångahanda processer! försäkrar Anders. Industrialismen och arbetarrörelsen på Gotland varierade mellan nyanlägg och äldre bruksorter, kortlivat och långlivat, smått som stort. Historieskrivningen måste täcka nyanserna.

En av de saker som framkommer i böckerna är att syndikalismen och även kommunismen tidvis varit mycket stark, särskilt på norra Gotland, men detta har liksom suddats bort. (På mellersta Gotland fanns på motsvarande vis en förtigen nazism, som Johansson ibland fått kritik för att han grävt fram.) Men alla folkrörelser, kooperation, folkhemsbygge, kommunalpolitik är nödvändiga delar av helhetsbilden.

Det som gör trebandsverket till en sån läsupplevelse är förutom överblicken den rika dokumentationen. Tusentals fotografier får liv genom att sättas in i ett sammanhang. Därtill protokollutdrag, medlemsstatistik, besökarsiffror från föreläsningsaftnar och biografföreställningar…

Jag berättar för Anders vad läsningen givit mig: en fördjupad förståelse av hur arbetarrörelsen tillhandahöll en form, en mångfacetterad uppsättning möjligheter att organisera sig och förbättra livet. På en del orter blir utfallet magert, på andra ställen uppstår blomstring och förändring. Men vad är det som ger upphov till så stora skillnader?

Kollektiva krafter
– I olika bygder finns olika förutsättningar. Men på vissa ställen finns självständiga personer som kan sätta igång kollektiva krafter utöver individen. De gör historien, säger Anders med emfas, och ger ur minnet en massa exempel: Vad vore väl Bläse utan Södergrenarna?

Och här finns alltså en del av svaret till gåtan med demonstrationerna, undrar jag: Mellankrigstidens Rute var just en sån lycklig konjunktur, sen blev det till och med så att kommunalordförande Gustav Johansson tillhörde syndikalistiska partiet. Trots det åtnjöt han respekt och handlingskraft.

– Ja, bekräftar Anders, det fanns till och med ett talesätt på Gotland: ”Ljuset kommer från norr.” Här låg man ofta långt före. Men mycket spelade in. Man får inte glömma att Valleviken var ett nybyggarsamhälle, före 1917 knappt ens fiskeläge, sen skapade man snabbt flera konsumbutiker och ett ovanligt fint Folkets hus. Sånt påverkar stämningen lång tid framåt.

FOTNOT: Anders R Johansson presenterar sitt projekt som en programpunkt under morgondagens Socialistiskt forum på ABF-huset i Stockholm, klockan 14.30 i Erlanderrummet.

Läs också: Magnus Nilssons recension"Arbetarhistorien glänser på Gotland"
Läs ocskå: hela programmet på Socialistiskt forum