Reallönerna har ökat extra mycket sedan globaliseringen inleddes på allvar, visar en ny studie av Facken inom industrin. Och Statistiska centralbyrån visar att få jobb flyttar ut.

I rapporten Globala arbetskraftskostnader framgår att arbetskraftens kostnad var mycket låg i svensk tillverkningsindustri under perioden 1976 till 1994. Därefter har lönerna höjts mer än i nästan alla andra jämförda länder. (se tabell). Uppgången sammanfaller med globaliseringens breda intåg, men det är inget som förvånar Göran Nilsson, kanslichef på Facken inom industrin.

– Reallönerna har höjts i takt med globaliseringen, och jag ser ingen anledningen till varför de inte skulle kunna fortsätta så.

Hur reallönen utvecklas beror inte på globaliseringen i sig utan på hur vi hanterar den, enligt Göran Nilsson.

Motstånd försvårar
– Med en klok lönerörelse kan vi hämta hem fördelarna med globaliseringen. Men om vi i stället får låga lägstalöner och sämre arbetslöshetsskydd så skapas ett motstånd mot globaliseringen som gör det svårare att hämta hem vinsterna med den.

– Men läget i Sverige är nu så bra att vi kan börja förbättra vårt relativa löneläge, säger han.

Samtidigt visar nya siffror  från Statistiska centralbyrån att utflytten av arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin inte alls är så stor. I snitt omkring 2.800 arbetstillfällen per år har försvunnit utomlands mellan 2002 och 2004, vilket betyder ett (1) av 250 arbetstillfällen, enligt statistikerna Pär Lindholm och Daniel Lennartsson. Som i alla modeller finns en osäkerhet, men inte ens i det allra värsta scenariot blir siffrorna särskilt höga.

– Vi kan inte beräkna det, men personligen tror jag att om man räknar med alla fall, och också tar med underleverantörer som måste säga upp anställda när en kund flyttar utomlands, så kanske det kan bli dubbelt så höga siffror, säger Daniel Lennartsson.

Specialstuderat
Två arbetstillfällen av 250 per år, alltså. För enskilda orter kan det ändå betyda mycket. Om en hel industri försvinner är det en klen tröst att andra orter går strålande.

Men alla varslade sägs inte upp. Av de 2.800 varslade får i snitt 500 i slutänden behålla jobben. Statistikerna har specialstuderat de 1.883 personer som sades upp år 2002. Av dem hade 61 procent ett nytt reguljärt jobb efter två år. Men de regionala skillnaderna är stora. I Stockholmsområdet hade 82 procent nytt jobb mot 35 procent i Norrland. 41 procent av alla flyttade jobb går inte heller till låglöneländer utan till länder med höga kostnader, främst Finland, Danmark och Tyskland.

– Det stöder idén att det följer de länder man handlar mest med i sitt närområde, säger Pär Lindholm.

Fotnot: Facken inom industrin är en sammanslutning av de fack som står bakom industriavtalet: IF Metall, Livs, Pappers, Sif, Skogs- och trä och Civilingenjörsförbundet.

FAKTA: Svenska löner ökade näst mest
Så här har kostnaderna för arbetskaften inom tillverkningsindsutrin förändrats när inflationen dragits ifrån. Svenska anställda har klarat en betydligt högre reallöneökning per år sedan globaliseringen inleddes på allvar.

1976-1994     1995-2005  
  Årlig löneökning     Årlig löneökning
Finland 2,8 %   Storbritannien 3 %
Spaninen 2,2 %   Sverige 2,6 %
Österrike 2,2 %   Finland 2,4 %
Frankrike 2,1 %   Norge 2,2 %
Belgien 2 %   Irland 2,1 %
Tysklnad 2 %   Danmark 2 %
Irland 1,7 %   Portugal 1,5 %
Storbritannien 1,7 %   Frankrike 1,2 %
Japan 1,6 %   Belgien 1,1 %
Italien 1,2 %   Nederländerna 1,1 %
Norge 1,1 %   Spanien 1 %
Nederländerna 1 %   Japan 1 %
Schweiz 1 %   USA 0,9 %
Kanada 1 %   Österrike 0.8 %
Danmark 0,9 %   Tyskland 0,6 %
Sverige 0,8 %   Kanada 0,4 %
Portugal 0 %   Schweiz 0,3 %
USA -0,1 %   Italien -0,1 %


Läs också: IER:s rapport "Globaliseringen och den svenska ekonomin"
Läs också:  SCB:s arbetskraftsundersökning för tredje kvartalet 2006