Många känner sig lurade av pensionsreformen

Annette Nyqvist har pratat med politiker, experter och vanligt folk för att få reda på hur pensionssystemet påverkar svenskarna. Foto: Kerstin Carlsson

Svenskarna har förstått att de själva har ansvar för sin pension. Men de skulle helst slippa.

En gång om året sprättar medborgarna upp sina orangefärgade kuvert med pensionsbesked. Tänker att de borde bry sig. Lägger kuvertet på en hylla eller ett skåp, där det samlar damm ett tag. Och slänger det sedan i papperskorgen, med ett stänk av dåligt samvete.

Det är i alla fall den bild Anette Nyqvist har fått när hon hunnit drygt halvvägs i sin forskning om pensionssystemet.
Anette Nyqvist är socialantropolog. Det betyder att hon undersöker vad pensionssystemet säger om vårt samhälle i stort – vår kultur. Hon ställer frågor som: Hur påverkar det nya pensionssystemet våra tankar? Vårt sätt att leva?

För att besvara så stora frågor finns inga genvägar. Anette Nyqvist har intervjuat alla som har med pensionssystemet att göra, från de politiker och experter som hittade på alltihop till de människor som berörs. Det har tagit år. Bara sommaren 2005 reste hon 500 mil genom Sverige för att lyssna på vad folk tycker och tror om pensionen.

Anette Nyqvists arbete blir klart först 2008. Men redan några smakprov ur hennes stora material blottar en allvarlig klyfta mellan styrande och styrda. De politiker och experter som utformade systemet i början av 1990-talet är hänförda.

– I mina intervjuer beskriver de pensionssystemet med ord som ”fantastiskt”, ”genialt” och ”tjusigt”. De ser reformen som en succé, säger Anette Nyqvist.

Några citat från pensionssystemets konstruktörer:
”Vad reformen går ut på egentligen är att lyfta över risken från systemet till den enskilda.” ”Nu har man verkligen flyttat över ansvaret till individen och individen trodde att det var staten som skulle fixa allt.”

Anette Nyqvist har hängt med tjänstemännen på Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten och lyssnat av hur snacket går där. ”Vi måste väcka folk. Vi ska inte hålla på och vara otydliga längre. Vi ska kommunicera: Gör något för helskotta för sedan så står du där!” Och bland mottagarna har allt­så budskapet trängt igenom, åtminstone delvis. När Anette Nyqvist börjar sina intervjuer med vanligt folk är en återkommande replik: ”Jag vet ingenting”. Men efter en stund visar det sig att människor kan väldigt mycket, och har många tankar om pensionen.

Hög medvetenhet
Särskilt ett ord dyker upp i väldigt många intervjuer: ”borde”. En 20-årig man i Värmland säger: ”Jag känner ju att jag borde… Alltså, jag vet var papperna finns… Jag vet var de ligger och att jag borde sätta mig in i det hela men jag gör det inte. Ingen jag känner pratar om det här och jag tror ingen gör något. Och informationen som kommer är för svår… Men man fattar att man borde.”
Ett annat återkommande ord är ”lurade”: ”Vi är lurade, de lurade oss”.

Anette Nyqvist gör en preliminär tolkning:

– Pensionssystemets producenter är nöjda över att ha lämnat över ansvaret till individerna och till matematiska beräkningar. Myndigheterna kämpar fortfarande med att förmedla information om systemet. Och mottagarna verkar förstå, men vill inte helt acceptera detta nya ansvar.

FAKTA: Ett system som kräver egen aktivitet
Det nya pensionssystemet gäller från inkomståret 1995. Det bygger på livsinkomstprincipen: Alla dina inkomster upp till en viss nivå medför att pensionsavgifter sätts in på ditt personliga pensionskonto. En mindre del av pengarna, 2,5 procent av inkomsten, får du själv placera i pensionsfonder. Premiepensionsmyndigheten köper och säljer fondandelar på spararnas begäran. Den som är född 1954 eller senare får hela sin pension från det nya systemet. De som är äldre från en del av pensionen från det gamla ATP-systemet och en del från det nya.