MATETIK. Efter att ha läst Peter Singers och Jim Masons faktaspäckade bok om ätandets etik, läst sida upp och sida ned om alla gräsligheter som mänsklighetens matproduktion ställer till med, känner jag mig själv nedslagen. Det hjälper inte att författarna i slutet försäkrar att absolut renhet inte är grejen. Eller att man inte blir ett moraliskt monster bara för att man då och då trycker i sig något man inte borde.

Det är ju ändå alldeles för hopplöst att odlad fisk, som den norska laxen, kräver tre–fyra gånger sin egen vikt av småfisk (som mals ner till pellets) för att produceras. Och att medan den odlade fisken går till välmående länder tas småfisken från vad som bättre och naturligt kunde används till djuphavsfisk eller välbehövlig protein för kustområden i utvecklingsländer. Ja, och så behövs det ju olja till båtarna som samlar ihop småfisken. Så t ex för varje kilo odlad kanadensisk lax går det 2,5 till 5 liter diesel.

Oetiska fabriker
Fiskodlingarna förorenar också miljön, sprider sjukdomar till andra fiskar, innehåller kemikalier och inbegriper oetisk behandling. De lever i allt för trånga utrymmen, sätts att svälta en dryg vecka innan de dör en långsam kvävningsdöd. Allt fabriksproducerat kött dras med samma problem. Fast värre.

Kalvar som omedelbart efter födseln sätts i bås alldeles för trånga för att de ska kunna vända på sig och slicka i sig något värt att äta alls – som järnstängerna eller det egna urinet (deras kött måste hållas ljust till varje pris) – och kossorna som råmar efter dem i veckor, ibland upp till ett år. Behandlingen av grisar, kycklingar och höns känner fler till. Liksom att det behövs tio kilo gröda för att få ett kilo biff och att en hel del av den där grödan är sojabönor som odlas i nerhuggen brasiliansk regnskog. Men inte visste jag att det därtill krävs 14 000 liter vatten.

Tre familjer
Författarna, båda kända sedan 1980 då de gav ut boken Animal Factories, har ett bra pedagogiskt grepp. De har besökt tre amerikanska familjer med olika matvanor, äter middag med dem och försöker sedan spåra var maten kommer ifrån och undersöker vilka etiska spörsmål som uppstår.

Den första familjen äter som de flesta i landet, handlar på de billigaste ställen och går på snabbmatställen. Den andra försöker äta mer samvetsenligt, så mycket ekologiskt odlat som möjligt och kravmärkt kött. Den sista familjen är veganer.

Det är såklart veganerna som klarar sig bäst, för varken ekologiskt eller kravmärkt är alltid så bra det utger sig för att vara. Inte heller är saker som ”lokalt odlat” utan problem. Men den grupp vars matvanor gör minst åverkan på miljön är ”dumpster divers”, alltså människor som lever på vad matvaruaffärer kastar. Att det finns så mycket att hitta där är inte konstigt. 40 procent av maten som produceras i USA försvinner eller slängs.

Konsumentmakt och aktivism
Glimret av hopp finns paradoxalt nog i multinationella företag. Och i länken mellan dem: smarta aktivister och allt mer medvetna konsumenter. Den amerikanska djurrättsaktivisten Henry Spira konstaterade att om McDonald’s rörde sig en millimeter skulle alla andra röra sig med dem. Han köpte därför aktier i företaget och genom att köpslå – han drog tillbaka en årsmötesresolution om behandlingen av de djur företaget använde mot att de utfärdade nya krav på sina leverantörer – fick detta effekt på McDonalds och på andra kedjor.

När jag ringer Anders Carne som är informationschef på Kraft Foods (där Marabou ingår) säger han att det inte finns någon återvändo vad gäller bättre, certifierade råvaror. Konsumenterna har redan krävt och fått etiskt och hållbart producerade kaffebönor. I tur står kakaobönan.

Etiken lamslår
Det jag tror knäcker mig, förutom faktabombardemanget, är de sista kapitlens sista detaljerande etiska resonemang. Varenda aspekt på vartenda argument undersöks. Peter Singer är erkänt skicklig på praktisk filosofi och kanske behövs den genomgången i länder där budskapet är mer kontroversiellt.

Men för den som vill agera blir det överväldigande. Man har liksom fattat grejen redan och vill gå ut med en enklare lista i livet. De fem etiska principer de tar upp i slutet, om transparens, rättvisa, mänsklighet, socialt ansvar och behov, drunknar i floden av elände och etisk noggrannhet.

Bok: The ethics of what we eat.
Författare: Peter Singer och Jim Mason
Förlag: Text Publishing, Australien

Petra Östergren
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören