SISTA ORDET. Dagens Nyheter tycker att facket borde upphöra med att protestera mot försämringarna i a-kassan. Den borgerliga alliansen har ju inte gjort någon hemlighet av att den vill se över a-kassereglerna, skriver DN harmset.

Nej, det har den kanske inte. Men den har inte ärligt redovisat sina avsikter. Vad alliansen sa före valet har föga likhet med vad den föreslår idag. Om väljarna anat hur dramatiska konsekvenserna skulle bli, hade många av dem aldrig gett sin röst till de borgerliga.

Alliansens partier bidrog själva till mörkläggningen. LO-Tidningen erbjöd i våras flera gånger företrädare för de borgerliga partierna att på LO-Tidningens debattsida förklara och försvara den idéskiss till en förändrad a-kassa som de presenterade i Bankeryd.

Trots upprepade påstötningar vågade de aldrig anta inbjudan. Vägran att besvara frågor blir begriplig när vi nu ser vad alliansen avsiktligt dolt inför väljarna.

Ta till exempel förändringarna i beräkning av ramtiden. För personer med tillfälliga anställningar innebär de ett  dråpslag.

Det handlar om alla dem som under ett år har olika tillfälliga arbeten med korta perioder av arbetslöshet mellan jobben. Sådana arbeten  är vanliga inom hotell, restauranger, handeln, turistnäringen, byggnads, skogsbruk och kultursektorn.

Alliansen vill straffa rörlighet
Det handlar om personer som i ordets verkliga mening är flexibla och omställningsbara. De söker oavbrutet nya jobb, de tar jobb var de kan få och de är oumbärliga för arbetsgivarna eftersom de ställer upp med kort varsel.

Men just dessa mycket rörliga personer vill alliansen straffa extra hårt. Jämfört med dagens regler vill alliansen i värsta fall halvera deras a-kassa. Av några typfall som a-kassorna tagit fram framgår att det handlar om inkomstförluster på mellan 5.000 och 8.000 kronor i månaden.

Inte med ett ord nämnde alliansen detta före valet. Det är lätt att förstå varför.

Även borgerligt sinnade debattörer som ekonomiprofessorn Lars Calmfors inser att regeringen är på väg att göra bort sig och att dess ogenomtänkta idéer inte tål en saklig granskning.

Han föreslår därför att regeringen tills vidare nöjer sig med ett något lägre jobbavdrag och undviker att höja egenavgiften i a-kassan.  Han påpekar helt korrekt att jobbavdraget syftar till att göra det mer lönsamt att arbeta, men att den effekten bortfaller  i den mån regeringen höjer egenavgifter i a-kassan och andra avgifter. Ett välmenande råd som regeringen gjorde klokt i att lyssna till. Men problemet med dagens regering är att den överhuvudtaget inte lyssnar till sakliga invändningar.

Höjda egenavgifter är en straffskatt på arbete
Alliansen säger att a-kassan ska bli mer försäkringsmässig. Men den är redan så försäkringsmässig som man kan begära. Den arbetsmarknadsavgift om 4,45 procent på lönesumman som varje löntagare betalar in räcker mer än väl till att täcka kostnaderna för a-kassan. A-kassan går med överskott.

Höjda egenavgifter är med andra ord inget annat än straffskatt på arbete. Regeringen vill använda inkomsterna från straffskatten till helt andra ändamål än att garantera de arbetslösa en anständig försäkring. Om ett privat försäkringsbolag uppträdde på detta sätt skulle vi kalla det för förskingring.