Arbetsgivarna vill sänka de lägsta lönerna. I en strid ström av rapporter från Svenskt Näringsliv får vi ta del av argumenten.

Löntagarna förstår inte sitt eget bästa eftersom de vill höja de lägsta lönerna. Det leder enligt arbetsgivarna till ökad arbetslöshet, att utsatta grupper inte kan komma in på arbetsmarknaden samt i slutändan till lägre produktivitet och lägre löner. Så det är endast av godhet och omsorg om löntagarna själva som arbetsgivarna vill att de som har det sämst ska få det ännu sämre. I arbetsgivarnas retoriska värld är intressekonflikten således upplöst. Nästan som att läsa avsnittet om fredsriket i Jesaja ”Då skola vargar bo tillsammans med lamm, och pantrar ligga tillsammans med killingar”.

Sänkta minimilöner pressar alla löner nedåt
Men den som läst sin Marx kan sluta sig till det sanna syftet: att sänkta minimilöner leder till en press nedåt för allas löner, vilket leder till ökad makt och ökat ekonomiskt utrymme för arbetsgivarna. Detta sanna intresse kan naturligtvis inte arbetsgivarna hävda – utan får helt enkelt hitta på sådant som låter bra.

Det fackliga syftet med att höja minimi-löner är att förhindra lönedumpning och strategiskt beteende hos vissa arbetsgivare som utnyttjar arbetskraft. Då minimilöner har störst betydelse bland de redan lägst avlönade i LO-kollektivet, skulle en sänkning av dessa slå mot dem som redan har det sämsta inkomstskyddet. Det handlar främst om lågavlönade kvinnor. Om lägstalönerna sjunker drabbar det även de som har löner just ovanför.

Det finns en klar politisk skillnad i synen på vad som leder till ekonomisk utveckling och tillväxt. Arbetsgivarna hävdar att reglerade minimilöner utestänger individer som har låg produktivitet, och således inte kan få arbeta till den just den lönen. Men här förfaller arbetsgivarsidan till utvecklingsfientlig borgerlig populism. Den fackliga ideologin är ju att aldrig acceptera sänkta löner för att rädda kvar arbetstillfällen som har för låg produktivitet för att kunna överleva. Istället är det genom kompetenshöjning, arbetsmarknadspolitik och utbildning som arbetskraftens produktivitet ska höjas. Skulle man resonera som vissa arbetsgivare gör skulle det ha varit en framgångsrik strategi att ständigt sänka lönerna inom jordbruket så att det skulle ha varit lönsamt att plöja jorden för hand i stället för att köpa en traktor.

Höga minimilöner sänker inte sysselsättningen
Naturligtvis kan det vara så att sysselsättningen i en bransch påverkas negativt av höga lägstalöner. Jordbruket i Sverige är ett sådant exempel. Men just detta är ju själva poängen med en god produktivitetsutveckling. Att den totala sysselsättningen i landet skulle påverkas finns det inga belägg för. Länder med höga minimilöner har inte lägre sysselsättning än länder med låga löner.

Stefan Carlén
Förbundsekonom på Handels
Skriv till debattredaktören