Jordreformen fortfarande viktigast

I trettio år har det talats om jordreform i Brasilien. När fackföreningsledaren Lula da Silva vann presidentvalet för fyra år sedan var förväntningarna hos de miljontals jordlösa i landet enorma. João Baptista Fernandes dos Santos har fått lite att växa. Foto: Ola Isaksson.

Nu på söndag är det dags för presidentvalets andra omgång i Brasilien – och frågan är om Lula lyckats reformera ägarstrukturerna i ett av världens mest ojämlika länder.

– Det där, det är jordreformen. Hade vi haft en fungerande jordreform skulle inte det där området ha existerat. Då skulle dessa människor ha levt lyckliga på landsbygden i stället för i den här misären.

Aruldo Andrade står framför fönstret på sitt kontor. Han jobbar på Incra, myndigheten som ska se till att jordreformen genomförs. Genom persiennernas glipor ser han ut över en av Salvadors många favelor. Bilden illustrerar ett klassiskt u-landsproblem: en icke-fungerande landsbygd leder till migration till städernas växande slumområden.

Den brasilianska lagen säger att jord som inte uppfyller sitt sociala syfte, det vill säga är produktiv och bidrar till samhällsekonomin, ska ges till den som ingen jord har. Processen går för långsamt, tycker bland andra MST, de jordlösas rörelse, och ockuperar jord för att sätta press på Incra och jordägarna.

Kunskap lika viktig som mark
Det är lätt att förstå deras frustration. I trettio år har det talats om jordreform i Brasilien. När Lula da Silva för fyra år sedan vann presidentvalet var det med hjälp av löften om en mer genomgripande jordreform. Mer jord än någonsin har delats ut – men det är inte hela lösningen. Processen som sedan inleds är minst lika viktig, klarar inte bönderna av att bruka jorden är den värdelös. Aruldo Andrade menar att familjerna ofta inte vet hur de ska bedriva ett eget jordbruk.

– Rätt resurser måste komma vid rätt tidpunkt. Om vi bosätter en familj och den inte får rätt stöd i form av krediter och teknisk assistans försvårar det hela produktionsprocessen, säger han.

– Att bli bosatt är en ny situation för den som levt hela sitt liv som underbetald dagarbetare. Plötsligt har de möjlighet att påverka sin egen framtid. Det är en radikal förändring.

Brist på kunskap om planering av odling, kollektiv organisering, tekniska redskap och en ovana vid bankväsende och marknad gör att de nyblivna jordägarna befinner sig i en svår situation.

Familjen Santos vet hur det är. De bor på en bosättning i Bahias torra inland sedan ett år tillbaka. Efter fem års ockupation fick de laglig rätt till jorden och nu väntar de på de första krediterna. Under tiden arbetar männen på närliggande storjordbruk. Kvinnorna har startat en systuga där de syr saker att sälja i städerna. Det är svårt att få tid över för utveckling av det egna jordbruket.

Obefintliga resurser
João Baptista Fernandes dos Santos har fått lite att växa. Bönor, ockra, potatis och bananer. Men även om det mesta torkar ut under den brännande solen misströstar han inte.

– Jag är 56 år, jag äger ingenting, ska jag gå omkring och oroa mig? Nej, jag är lugn. Jag tackar Gud för lugnet, muttrar João.

Något som ytterligare försvårar processen är de skilda visionerna hos de inblandade aktörerna. Regeringen står mellan
Världsbanken med krav på strukturanpassningar å ena sidan, marxistiskt präglade MST å den andra och inflytelserika storgodsägare å den tredje. Incras övertygelse är att det går att få ut bönderna på världsmarknaden genom att organisera jordbruket kollektivt och få igång småskalig industrialisering.

Nu klarar många bosättningar bara av den egna försörjningen. Infrastrukturen är dålig och utan lastbilar är det svårt att få ett eventuellt överskott till marknaden. Om försäljningen inte är tillräckligt enkel och lönsam skapas inga incitament för bönderna att effektivisera.

Julio Cesar Campo på MST:s kontor i Salvador är en av få utbildade agronomer inom rörelsen. Det är svårt att hitta kompetenta agronomer eftersom de flesta utbildas för att jobba med storgods.

Julio Cesar Campo är kritisk mot MST:s sätt att arbeta. Enligt honom borde rörelsen rikta in sig på att förbättra de bosattas situation på marknaden. En framgångsrik bosättning är välorganiserad och har lyckats ta steget över från produktion av enbart råvaror till förädling, tycker Julio. Annars tar mellanhänderna större delen av vinsten.

Lättast att se det egna
– Men många bosättare har ofta en väldigt individualistisk syn och vill organisera bosättningen efter just deras produktion och jordplätt, säger han.

Kritiken mot regeringen har varit stor, även från de egna leden. Men när Brasilien nu går till en andra valomgång på söndag ser Lula och hans Partido dos Trabalhadores, arbetarpartiet, ut att få förnyat förtroende.

MST:s nationelle ledare, João Pedro Stédile, sa nyligen i en intervju med tidningen Associação de Correspondentes de Imprensa Estrangeira no Brasil att han tror nittio procent av MST:s medlemmar kommer att rösta på Lula.

– Anledningen är att det i det här valet inte finns några riktiga alternativ. Lula är det minst dåliga.

Anja Gatu
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen

Ola Isaksson
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen