Den nya regeringen gick till val på att sänka inkomstskatterna och förutskickade att sänkningen till en del skulle betalas med försämrad a-kassa. För denna inriktning av politiken har den fått ett väljarmandat.

Men detta mandat betyder inte att regeringen har frihet att hantera frågorna hur den vill. Normala krav på remissförfande och beredning gäller  även för en nyvald regering. I beredningstvånget är också inbyggt att sakliga invändningar ska beaktas. Detta är elementa i en demokratiskt styrelse.

Några sådana begränsningar av sin handlingsfrihet vill dock den nya regeringen inte kännas vid när den ska ta fram förslag om nya regler för a-kassan.

Utan tillstymmelse till utredning ska ett lagförslag drivas igenom före jul. När de fackliga organisationerna inbjuds att lämna synpunkter får de veta att de ska få en vecka på sig att granska ett förslag som de ännu inte fått se.  Är det alls meningsfullt att delta i en sådan skendemokratisk process? Ett informationsutbyte förutsätter vilja hos deltagarna att ta intryck och lyssna till argument.

Förändringar som märks
Alla löntagare är beroende av hur a-kassan fungerar. Det handlar inte bara om ersättningsnivåer utan även om vilka regler i övrigt som ska gälla. Men de fanatiker i regeringen som nu är i farten struntar i om resultatet blir ett hafsverk som vållar tusentals människor stor skada.

Det är bättre att ha ett jobb än att ha a-kassa, säger den nye arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin  med en obehaglig cynism. Som om någon vore av en annan mening. Men det enkla förhållandet att de arbetslösa är arbetslösa därför att det inte finns jobb att få vill han inte erkänna.

Försäkringen ska vara en omställningsförsäkring, säger han vidare. Men det är ingen som ifrågasätter. Vad frågan gäller är hur usla villkoren under omställningen ska vara. Skillnaden i det tak i försäkringen som s-regeringen ville ha och det tak som den borgerliga regeringen tänker införa uppgår till nära 6.000 kronor i månaden. Så mycket kan arbetslösa med otur förlora på regeringsskiftet.

Littorin försvarar höjda egenavgifter i a-kassan med att löntagarna i gengäld får sänkt skatt. Men den ursäkten håller inte för dem som befinner sig på den nedre hälften av inkomstskalan.

Minus i slutändan
En skattesänkning om kanske 500 kronor i månaden får de betala med omkring 300 kronor mer till a-kassan, ytterligare några hundra i bilskatteförsäkring, höjda hyror och försämrad sjukpeng.

För dessa hushåll blir det hela en förlustaffär. De tjänar inga pengar, men de får en betydligt sämre a-kassa vid arbetslöshet. De som vinner på regeringens politik är de som redan har bra ställt. Fördelningspolitiskt blir den sammanlagda effekten av de åtgärder som föreslås i regeringens budget en kraftig ökning av inkomstskillnaderna i samhället.

Statsfinansiellt förklaras regeringens brådska med att försämra a-kassan med att den måste få fram pengar för att berika dem som redan har sitt på det torra. Inga bortförklaringar kan dölja att detta är vad det handlar om.

Betecknande nog vågade inte Littorin närvara vid veckans möte med de fackliga centralorganisationerna. Han överlät värdskapet åt sina underhuggare. En arbetsmarknadsminister som gömmer sig för fackets företrädare får räkna med en besvärlig tillvaro.