Kvinnorna får halva lönen

Högsta bygglönen i landet, nästan 37.000 i månaden, finns i Kiruna där Jörgen Johansson, Johan Boman och Jan-Olof Stenvall jobbar. De tycker att det vore okej att delta i sympatiåtgärder för att få upp lönen i Handels eller Kommunal. Men aktionerna får inte bli för långvariga, säger de. Foto: Kenneth Paulsson.

AVTAL 2007. Byggjobbarna på LKAB i Kiruna tjänar dubbelt så mycket som butikspersonalen på Coop stormarknad i samma stad. Kvinnojobb avlönas lägre än de traditionellt manliga. Det handlar om värdediskriminering – en central fråga i LO-förbundens diskussion inför avtalsrörelsen.

Nu arbetar byggarna på Sveriges största industribygge och de har högst lön av alla byggnadsarbetare i landet.
Gruvan är Kirunas hjärta. Affärerna går fint för LKAB som bygger det nya kulsinterverket. Företaget ska nästan fördubbla tillverkningen av rödbrun pellets, som blir råjärn i masugnar.

Coop stormarknad går också bra och planerar en utbyggnad, och personalens löner ligger efter en strejk i Malmfälten ändå lite högre än för andra butiksanställda i landet. Eva Wettainen står i kundtjänst, det har hon gjort i 18 år. Hon har hand om spelhörnan, tar emot återköp och ordnar lån för dem som behöver det för att handla. De kvällar hon stänger butiken tar hon också hand om dagskassan.

– Vi tjänar mindre för att det här är ett kvinnojobb. Varför det är så vet jag inte. Men hur vi kvinnor än kämpar så får vi inte upp våra löner.

Kvällar – nödvändigt ont
Varje månad får hon ut mellan 14.000 och 15.000 kronor. Eva Wettainen tycker att lönen borde upp så att hon i alla fall fick ut 16.000. Hon och hennes man klarar sig visserligen, men hon säger att det är svårt för ensamstående och dem som inte fått heltidsjobb.

Arbetskamraten Angelica Ejemalm är på väg hem med famnen full av mjölk- och filmjölkspaket. Hon är ensamstående och har barnen halva tiden. Hennes lön är 103 kronor i timmen. Visserligen gillar hon inte att arbeta till klockan nio på kvällen, men det är ob-ersättningen som gör att hon överhuvudtaget klarar sig.

– Det borde inte vara så här. Det är orättvist. Om vi inte arbetade skulle andra inte kunna handla mat, säger hon.

Jan Flygare letar efter mazariner med extrapris åt en kund. Han får jobba när Coop behöver folk. För det får han 96 kronor i timmen, och han tycker det är rimligt betalt för jobbet. Däremot kände han inte till att byggnadsarbetarna på LKAB-området tjänar mer än dubbelt så mycket.

– Vad knäppt! Att de tjänar så mycket, eller kanske är det vi som tjänar så lite. Det borde politikerna göra något åt, men de känner nog inte till hur vi har det.

För trist
Inne på LKAB:s område byggs ett nytt anrikningsverk och ett nytt kulsinterverk. Det är de NCC-anställda på kulsinterverket som har högst ackordslön i landet – drygt 190 kronor i timmen. Till det kommer tillägg för att de arbetar längre varje dag och att de arbetar sju dagar i sträck och är lediga lika länge. Månadslönen blir nästan 37.000 kronor.

Ove Tapani och Benny Johansson är lagbasar på bygget. Det betyder att de både organiserar byggjobbet och sköter ackordsförhandlingarna med arbetsgivarna.

– Det är inte vi som ligger för högt. Det är de som ligger för lågt. Själv skulle jag inte sätta mig i kassan om jag så fick 200 kronor i timmen – det är alldeles för tråkigt jobb, säger Ove Tapani.

Benny Johansson är nog mer inne på att byggnadsarbetarna ska ha mer betalt än andra, eftersom jobbet är hårt och många av dem bor långt från arbetsplatsen. Om det inte vor e så skulle han nog steka hamburgare i stället. De pekar på att lönen inte är så hög om den slås ut på en tioårsperiod – byggnadsarbetare får räkna med en viss arbetslöshet och med lägre betalning emellanåt. Dessutom får de betalt för prestation. De arbetar på ackord. Och till det kommer den isande vinden från Norra ishavet.

Anders Wikström är chef för Coop stormarknad. Han vill inte uttala sig om värdediskriminering. Hans egen uppfattning är att anställda oavsett kön och ursprung ska ha avtalsenliga löner.

– Jag vill inte svara på vad som är en vettig lön. Det beror på vad personen gjort tidigare och vilka kvalifikationer vi har behov av, säger stormarknadschefen.

Håller ihop
Han vill inte heller berätta vad han själv tjänar. Marknadsmässigt är det dock. Kanske handlar det inte bara om diskriminerande värdering av vissa arbeten. Såväl Mary Niva och Anki Westling i klubbstyrelsen på Coop som lagbasarna på kulsinterbygget tar också upp sammanhållningen.

För byggnadsarbetarna är sammanhållning en förutsättning för att förhandla fram lönen. Lika viktig är likalöneprincipen. Individuella löner skulle knäcka byggnadsarbetarnas sammanhållning, anser lagbasarna.

– Det är dåligt med solidariteten bland oss kvinnor. Vi tänker bara på oss själva, säger däremot Mary Niva.

Hon berättar att sex personer kom på senaste årsmötet i klubben. Alla valdes in i klubbstyrelsen.

– Det är fel på vår sammanhållning. Kanske folk är rädda för att stöta sig med någon, säger Anki Westling.

Strejk viktig komponent
Spontant och oberoende av varandra för både Mary Niva på Coop och lagbasen Benny Johansson gruvstrejken 1969 på tal. Då var det stämning och sammanhållning som kunde flytta både berg och ett gruvbolag. I förberedelserna för LO-förbundens avtalsrörelse nästa år finns en nygammal variant av sammanhållning med. Det handlar om att de olika facken ska vara beredda att gå ut i strid för varandras krav på för
bättrade lägstalöner och särskilda höjningar av lönerna i kvinnodominerade branscher.

Lagbasarna på gruvbygget gillar idén med sympatiaktioner, men skulle det hjälpa? Vore det inte bättre att stoppa bussarna och tunnelbanan i Stockholm? Ove Tapani kan inte riktigt bärga sig. Han vill att facken ska ta i ordentligt i den kommande avtalsrörelsen och inte hålla igen som tidigare.

– Nu ska de väl ändå våga när de inte behöver huka sig för den socialdemokratiska regeringen, säger han.

På Coop är Anki Westling inte alldeles säker på att män med högre lön skulle vilja ställa upp på en sådan idé, medan Mary Niva säger:

– Karlarna vinner också på det, eftersom familjerna får mer pengar.

På bygget av KK4 – Kiruna kulsinterverk 4 – förbereder Johan Boman, Jörgen Johansson och Jan-Olof Stenvall gjutning av en låg vägg. De najar (binder fast med tunnmetalltråd) armeringsjärn och monterar gjutform. Jörgen Johansson pekar på att de anställda på mindre byggföretag inte tjänar mycket mer än de anställda på Coop. De borde också få upp sin lön ordentligt

– Byggboomen här i Kiruna drar upp våra löner. Det är svårt att få tag på folk, säger Jan-Olof Stenvall.

De kan nog tänka sig att ställa upp på sympatiaktioner för andra fack – bara det inte blir alltför långvarigt. Johan Boman slår plötsligt ut med armarna:

– Titta vilken arbetsplats. Det här är jätteroligt. Jag kommer aldrig att komma till ett liknande bygge.

FAKTA: Handels och Byggnads
Handels är det tredje största LO-förbundet. Av knappt 172.000 medlemmar är 149.000 är i yrkesverksam ålder. Över 70 procent är kvinnor. Majoriteten av medlemmarna jobbar inom detaljhandeln. Andra medlemsgrupper är till exempel florister, frisörer, lagerarbetare, optiker, urmakare, tjänstemän, kontorsanställda och elever inom yrkesinriktad utbildning.

Byggnads är LO:s femte största förbund. Av 128 000 medlemmar är 95 000 i yrkesverksam ålder.  Mer än
99 procent är män. Byggnads organiserar bland andra träarbetare, betongarbetare, maskinförare, murare, bergarbetare, golvläggare, anläggnings- och vägarbetare, VVS-montörer och mudderverksarbetare.