Klämda kaviartuber, balkongtillägg, nattmangling, stupstock och överhäng är en del av förhandlarspråket på lönemarknaden. Men också korridorer, korkar och en oändlig rad av förkortningar hör till avtalsprosan.

För de initierade är begreppen lika precisa och användbara som sportspråket är för idrottstokiga. Men för utomstående är begreppen både obegripliga och därför oanvändbara. Många av avtalsprosans mest fantasifulla och måleriska begreppen har sitt ursprung i förhandlingarna inom verkstadsindustrin. Rader av färgstarka figurer på ömse sidor av förhandlingsbordet har berikat förhandlarsvenskan eller jargongen med en rad mustiga och för ändamålet precisa begrepp.

Att upphovsmannen till flera är LO-förbundet Metalls förrförre ordförande, Leif ”Blomman” Blomberg, är ingen tillfällighet. Ofta sammanfattade han en tillspetsad situation med ett bildspråk som få andra förfogade över. Hans ”raka rör” är dock inte hämtat ur avtalsrörelsen utan från diskussionen om löntagarfonderna. Det är kanske det uttryck i en flora av metaforer som är enklast att förstå.

Semesternöje namngav
Mest fantasifull av Blommans metaforer är balkongtillägg. I själva verket handlar det om extra satsningar på den lägsta semesterlönen – en slags låglönesatsning. Begreppet var hans sätt att koppla ihop tillägget med vad människor ofta gör eller tvingas göra på semestern – sitta på balkongen. Och räcker inte pengarna till mer ska det åtminstone vara guldkant på balkonglivet, argumenterade han.

Under sent 1970-tal pågick en intensiv debatt om vem som hade råd med vad under semestern. Balkongsemester lanserades som ett sätt att beskriva många LO-medlemmars ledighet. Ur det skapade Blomman begreppet balkongtillägg och första
gången det skrevs in i verkstadsavtalet var 1988. Sedan dess har alla accepterat det som synonym för extra höjningar av den lägsta semesterlönen.

Den kramade kaviartuben har också förrförre Metallordföranden som upphovsman. Det var hans sätt att beskriva Metalls försök att pressa ut så mycket som möjligt ur en förhandling med verkstadsarbetsgivarna. Andra mystiska begrepp saknar känd upphovsman. Men de är välfunna för respektive ändamål. Fug, Lug och Pug är till exempel tre olika garantiklausuler. Löneutvecklingsgaranti, förtjänstutvecklingsgaranti och prisutvecklingsgaranti är de fullständiga begreppen. I samtliga fall innebär klausulerna en säkerhet att lönerna ökar med en viss procent eller kronor. Och om priserna stiger över en viss gräns ökar lönerna i motsvarande grad. Tidsmässigt hör begreppen till 1970-och 1980-tal. I dag är de ovanliga.

Icke-våld-stock
Stupstock är ett annat begrepp som alltid dyker upp i avtalssammanhang. Det låter som ett tortyrredskap, men är i verkligheten långt mindre våldsamt. Men en viss form av tvång är kopplat till stupstocken. Stupstock var, ursprungligen, den spöstock eller skampåle där spö- och risstraff verkställdes. Senare var det den träställning på vilken den som skulle avrättas med bila lade sitt huvud, enligt Nationalencyklopedin.

I förhandlarvärlden står begreppet för en tvingande regel i det centrala kollektivavtalet. Den används bara om de lokala parterna misslyckas med att komma överens. Stupstockar finns inte i alla frågor och inte heller på alla avtalsområden. Korridorer och korkar har i avtalssammanhang en speciell betydelse. Korkavtal innebär uppgörelser som liksom en kork flyter ovanpå övriga gruppers avtalade löneökningar. Konstruktionen innebär således en garanti för att få mer än alla andra. Korridor är numera ett begrepp som mest används när det handlar om arbetstid. Enkelt uttryckt är det begränsningar uppåt och nedåt för hur arbetsgivaren kan förlägga veckoarbetstid utan att betala övertidsersättning.

Allmängiltigt uttryck
Nattmangling, som är en sliten klyscha, beskriver de sega, långsamma förhandlingarna mot slutet av en avtalsrörelse då ett avtal till varje pris ska förhandlas fram. I dag är också det relativt ovanligt. Insikten om att evighetslånga förhandlingar leder till oskärpa och därmed risk för felaktiga beslut har lett till mer ordnade förhållanden. De flesta förhandlingarna sker därför dagtid och en bit in på kvällen.

Överhäng är ett annat välkänt begrepp som hör till förhandlarvärlden. Det skulle kunna beskriva förhandlarnas midjemått i förhållande till byxlinning eller livrem. Men så är det inte. I stället är överhäng en beskrivning av en lönekostnad som i huvudsak slår igenom framåt i tiden. En löneökning den första december ett år innebär en kostnad under en enda månad av det året. Året därpå slår höjningen igenom fullt. Det kallas överhäng.