/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2006/nilsonne.jpg
Författaren Åsa Nilsonne har fullt upp men stressar inte för det. Hennes senaste projekt går ut på att hon fotograferar alla som fotograferar henne. Alla bilderna läggs sedan ut på Nilsonnes blogg. Foto: Kerstin Carlsson.

Det första hon gör är att krångla, kakan ska vara glutenfri och latten så svag som möjligt. Jag är inte förvånad eftersom jag har väntat i flera veckor, mejlat fram och tillbaka och lämnat meddelande på hennes mobilsvar. När hon nu till slut sitter hon framför mig, författaren Åsa Nilsonne, börjar vi intervjun vid löpande bandet.

– Det första jag tänker på då är kollektiv bestraffning. Nästa tanke är robotar, att människorna har blivit nästan utbytbara när de gör ett så mekaniskt jobb, säger hon men vill ändå inte döma ut arbetet som yrke.

– För vissa är det tortyr med monotona arbeten, medan andra trivs med att inte bli överraskade på jobbet. Man får inte glömma att människor är olika.

Det är en av grundbultarna i Åsa Nilsonnes böcker, både i deckarna och i fackböckerna, tanken om mindfulness. Hon förklarar att det handlar om medveten närvaro, att ha sin kraft samlad just där man är och att kunna vara i nuet.

Inställningen viktig
– Den som kommer fram till att det inte är ens grej att vänta i 20 minuter på att någon ska komma och byta av en vid bandet så man får gå och kissa har tre val: att vänja sig och acceptera läget, att förändra sitautionen eller att ständigt gå och irritera sig. Men bara de två första alternativen innebär att stressen faktiskt minskar.

Och Nilsonne trycker på tankens kraft.

– Den som står vid löpande bandet och tänker ”jag borde inte stå här, jag borde ha vunnit Idol” mår sämre än den som tänker på alla pengar som kommer att rassla in på lönekontot och på kläderna, biobesöken och allt annat som går att köpa för dem.

Jag ber henne jämföra med det så kallade hölmandet som finns inom handeln och som innebär att personalen måste följa ett strikt mönster där de hälsar, har ögonkontakt och frågar vissa frågor innan de avslutar kundkontakten.

– Det där gör vi ju i naturliga sammanhang, när vi springer in i en bekant till exempel. Frågan är varför det blir så svårt när man måste göra det.

Krävande att vara trevlig
Och det stör henne ordentligt, Åsa Nilsonne berättar hur hon dagen före varit inne i en butik och letat byxor när en expedit kom fram och ställde en massa frågor.

– När jag väl hittat något jag skulle ha och betalat för det kunde jag se hur hon pustade ut, och jag var tvungen att säga till henne att hon inte får spänna sig så där, berättar författaren som är van vid att bedöma hur folk mår eftersom hon också är läkare,
psykiatriker och psykoterapeut.

Bakom uppmaningen verkar det finnas en ärlig omtanke.

– Det är svårt, men om man lyckas är allt lättare att göra om man gör det genuint. Jag brukar tänka på det när jag träffar patienter trots att jag är trött och inte står ut med fler möten. Då påminner jag mig själv om att de inte kommer för att tortera en, utan för att de behöver min hjälp och att de har tagit sig hela vägen hit.

Säljande budskap
Det är hennes råd till den som har det stressigt, att lägga krutet på det som går att ta itu med i nuet. Och budskapet säljer, Åsa Nilsonnes bok om medveten närvaro kom för två år sedan och är långt mer uppmärksammad än hennes sex deckare. Men även i skönlitteraturen finns det en tråd, alla böckerna handlar om vad som kan hända den som inte har kontroll över situationen.

– Många män upplever mina böcker som en tvål i ett badkar. Men det beror nog på att jag har utvecklat en pedagogik och använder metaforer som kanske aldrig kommer att landa hos en 42-årig manliga arbetare som inte läser så mycket. Men det har jag accepterat, säger hon och ler snett.

FAKTA: Åsa Nilsonne.
Ålder: Jag är 57, men det är så väldigt svenskt att fråga om det så jag vill protestera mot själva frågan.
Aldrig på nattygsbordet: Löständer. Och mineralvatten, för jag dricker aldrig på nätterna.
Fördom om folk som stressar: Att de kunde stressa lite mindre om de var lite mer närvarande.
Bakgrund: Är biolog i grunden.
Praktiska jobb: Har varit lärare på ridläger, plockat påskliljor på ackord och varit zooskötare.
Motto: Att a: inte ge upp i förtid och b: ändå veta när man ska ge sig.
På visitkortet: Ryms inte alla titlar. Författare, läkare, psykiatriker, medicine doktor, legitimerad psykoterapeut och handledare plus några nya på gång.
Några av deckartitlarna: Ett liv att dö för, Kyskhetsbältet, Smärtbäraren.

Läs också: om Åsa Nilsonnes projekt att fotografera alla som fotograferar henne