Samordningen bygger på att ett av de först slutna avtalen ska fungera som lönenorm för de övriga förbunden. Det blir med stor sannolikhet ett industriavtal.

LO-styrelsen ska dock göra en bedömning av vilket avtal som lämpar sig som norm. Det ger alla förbund en viss kontroll över vilken nivå som ska vara styrande för lönerna i avtalsrörelsen. Därmed är förbunden överens om den strategi som LO-Tidningen redan tidigare kunnat redogöra för.

Industrin får alltså i viss utsträckning styra, men i gengäld förväntas industrifacken att backa upp de andra förbundens krav om satsning på de kvinnodominerade branscherna och på deras strävan efter att få upp de lägsta lönerna.

Beredda på strid
De krav som förbunden samlas kring är ett allmänt lönepåslag samt en särskild kvinnopott och en särskild satsning på de lägst avlönade. Konstruktionen innebär att förbunden ska vara beredda att gå i strid för varandras krav om lägstalöner och förbättrade kvinnolöner.

Inom samordningens ram lyfts dessutom ytterligare några prioriterade krav fram. Det är företagshälsovård, kompensation för nationaldagen och förbud mot inhyrning när uppsagda fortfarande har återanställningsrätt.

Ny kvinnopott
Länge har industriförbunden med IF Metall i spetsen motsatt sig en särskild satsning på lönerna inom kvinnodominerade branscher. Med bland annat argumentet att det skulle kunna skapa en snedfördelning gentemot vissa branscher och de tänkte i första hand på tjänstemännen.

På avtalssekreterarnas möte i onsdags presenterades en förändrad kvinnopott. Den innebar att satsningen bara ska omfatta dem med en lön under 20.000 kronor i månaden. Detta löste upp låsningarna.

Inställt möte
Förbunden som motsatt sig en jämställdhetssatsning gick till sina styrelser och fick genomgående ja till det modifierade förslag. Ett planerat extra möte för avtalssekreterarna i fredags ställdes in och idag, måndag, på eftermiddagen i dag, måndag, kommer LO-styrelse att anta avtalslinjen.

– Det är jättebra att förbunden enats. Jag får väl också säga att det är bra att överenskommelsen innebär ett större åtagande, säger Per-Olof Sjöö, avtalssekreterare hos Skogs- och träfacket.

Inga lönenivåer
Hans Tilly, Byggnads ordförande, håller med:

– Industrin får ett större ansvar för samordningen och det är bra. Industriförbunden ska ställa upp för de andra facken och samordningen är styrd. Det behöver vi med tanke på den starka samordning som arbetsgivarna har.

Än finns dock inga nivåer på lönekraven beslutade och det kommer med all säkerhet att bli ett lika stort problem att enas kring.