Här kräver de sockrade avtal

Leif Bengtsson på Örtofta sockerbruk i Skåne reparar bandet där de färdiga sockerpaketen ligger på rad. Foto: Bonny Håkansson.

Bakom stängda dörrar diskuterar LO-förbundens högsta ledningar den fackliga linjen i vinterns avtalsrörelse. Men löner, kvinnopotter och facklig solidaritet är heta ämnen också på Örtofta sockerbruk i Skåne.

– Vart och ett av förbunden ska sköta sina frågor, annars blir det som i Australien, säger Arvi Vainonen.

Just nu under betkampanjen, som pågår under skördetiden, är arbetet som mest intensivt. Veckoarbetstiden är förlängd med sex timmar, treskift är infört och ett stort antal säsongsanställda finns på bruket. Var tredje minut kommer en lastbil med släp fullastat med sockerbetor.

I en vacker tegelbyggnad utanför grindarna ligger fackexpeditionen. Klubben var tidigare med i Industrifacket och är sedan nyår en del av det sammanslagna IF Metall. Klubbens representanter har varit med på IF Metalls avtalsråd, men klubben har inte diskuterat vinterns avtal.

– Vi har legat och tagit samhällsansvar länge nu så det är väl dags att vi får ett påslag på 700 kronor i månaden, säger klubbordförande Bengt Klang.

Kvinnorna går baklänges
Ronny Forsthager i klubbstyrelsen tycker att det är alldeles för lite prat om löner och Eva Thuvesson, också i klubbstyrelsen, tycker att det är de som tjänat mest som skriker högst om lönerna. Bengt Klang tycker också att det behövs en särskild satsning på kvinnors löner och han vill öronmärka pengar utöver det allmänna lönepåslaget. De backar hela tiden i förhållande till männen och på sockerbruket har de svårare att få del av löneglidningen. Men han får mothugg av Eva Thuvesson som tycker att det nästan skulle vara kränkande med en särskild kvinnopott. Innebörden är ju att kvinnor inte kan klara sig på egen hand.

I de diskussioner som LO-förbunden för med varandra är en tanke att förbunden ska hjälpa varandra och i sista hand vara beredda att gå ut i sympatistrejk. Att exempelvis IF Metall backar upp de butiksanställdas krav på särskilda lönejusteringar. Det tycker klubbordföranden i princip är riktigt. Eva Thuvesson anser att det beror på vad det handlar om, medan Ronny Forsthager pekar på att IF Metall kan behöva stöd vid något annat tillfälle.

Just nu håller IF Metall och de andra förbunden på att göra upp om vilka krav som ska föras fram i de kommande löneförhandlingarna. Och detta sker innan IF Metall har hunnit sammanställa medlemmarnas uppfattningar, som satts på pränt under mer än 100 träffar efter semestern. Läget är detsamma i övriga LO-förbund. LO:s löneutredare Ingemar Göransson erkänner att det är ett problem:

– Det gäller att förbundsledningarna har god näsa och goda öron, säger han. Men det pågår hela tiden en diskussion  om löner och annat inom de olika förbunden.

Klubben på sockerbruket tycker dock inte att det är något bekymmer. De har sina valda representanter i toppen på facket och dem får man lita på. Samma inställning har över lag de anställda på sockerbruket. Tillverkningen på Sveriges sista sockerbruk är i stor utsträckning automatiserad. Sockerbetorna förs in i fabriken på ett stort transportband. De tvättas och strimlas. Strimlorna silas genom varmt vatten och ur den råsaften renas och kokas en 70-procentig sockerlösning. I det sista steget centrifugeras det vita sockret fram.

Skillnader peppar
Fabriken sköts från ett kontrollrum, där arbetsledarna har sina dataskärmar för att inte störa dem som arbetar. I vanliga fall arbetar Mats Månsson med underhåll, men under kampanjen sitter han i kontrollrummet. Han är klubbombud och är med vid de ständigt pågående individuella lönejusteringarna. Mats Månsson tycker att det kan vara motiverat med individuella löneskillnader.

– Det blir en morot för individen.

I den slamriga och bitvis mycket heta fabriken är Arvi Vainonen en av få som arbetar. Han slipar knivarna som strimlar sockerbetorna. På avtalsrörelsen har han inte tänkt särskilt mycket, men han tycker att särskilda satsningar på kvinnor och lågavlönade låter bra. Däremot gillar Arvi Vainonen inte solidaritetsaktioner mellan förbunden.

– Då blir det som i Australien där hamnarbetarna strejkar ihop med sömmerskorna. Nä, vart och ett av förbunden ska sköta sina frågor. Annars behövs det ju bara ett fack.

Den färdiga produkten är strösocker, som paketeras i allt från tvåkilospåsar till förpackningar med 50 och 100 kilo. Godisföretag och andra storförbrukare köper sockret latsbilsvis. Heléne Romme sköter en packmaskin för tvåkilospåsar. Hon ser inte kvinnornas betalning som något problem, lönen hänger ju på erfarenhet.

– Men 1 000 till 1 500 kronor tycker jag borde vara ett rimligt påslag, säger hon.

På kollisionkurs
Reparatör Leif Bengtsson tänker inte så mycket på avtalsfrågor. Han har reagerat starkt på regeringsskiftet. Tidigare har han inte varit politiskt aktiv, men efter valet gick han med i socialdemokraterna.

– Regeringen ska ta från dem som redan ligger ner och ge till dem som redan har. Jag tror att det kommer bli mer konfrontationer nu, säger han.

Längs ena väggen i paketeringen arbetar Jan-Inge Jönsson – han sköter silon med färdigt socker. Han funderar över de orättvisa anställningsförhållandena och vill att fler ska vara fastanställda.

– Unga ska sätta bo och då behöver de fast arbete, säger han.

Några av säsongsjobbarna arbetar i betmottagningen, dit lastbilarna kommer i en strid ström. Ingen av de tre som arbetar med provtagning direkt från lastbilarna är med i facket. Det är mest för de fast anställda tycker de. Fadij Laqui ställer sockerbetorna som ska testas på laboratoriet på lastpallar. När han inte kampanjarbetar står han i ett gatukök. Lönen på 15.000 kronor i månaden är bättre än i gatuköket.

– Jag har i
nte tänkt på avtalsrörelsen. Det viktigaste tycker jag är att facket ska ställa upp när man behöver.

Göran Jönsson som sköter provtagningen på lastbilarna är säsongsanställd och tycker att det låter bra med fackliga sympatiåtgärder,  men det är inget för honom.

– Jag skulle nog inte delta i något sådant. Som säsongsanställd innebär det att jag riskerar jobbet, säger Göran Jönsson.

FAKTA: Sockeravtalet
I avtalet finns bara ett krontal: lägstalönen är på drygt 14.000 kronor, men så låg lön har ingen. Sockerarbetarnas genomsnittslön är drygt 20.000 kronor i månaden. De centrala löneavtalen är utgångspunkten, men ett lokalt påslag tillkommer. De individuella lönerna kan höjas när som helst. Örtofta sockerbruk nära Eslöv har 130 fast anställda arbetare och under hösten säsongsanställs ytterligare 80.

Läs också: nyhetsartikeln "Nytt förslag på spänt möte"
Läs också: analysen "Lönenivån överskuggar kvinnofrågan"