De är nöjda med bakvända dygn

Gun Persson och Eva Ljungberg tittar till en av de pyttesmå patienterna. På natten är allt annat än vården av barnen avskalat. Foto: Maja Suslin.

NATTSKIFTET. Nattarbetarna skapar en egen värld. Där är belysningen mjukare, rösterna lägre och människorna närmare varandra. Barnsköterskorna Gun Persson och Eva Ljungberg vill fortsätta sina nattjobb trots alla rapporter om nattarbetets skadlighet.

När klockan blir 21 och vanligt folk slår på TV-nyheterna har Gun Persson och Eva Ljungberg just kommit till jobbet och bytt om. De tar över ansvaret för tio mycket små och ömtåliga barn på neonatalavdelningen vid Karolinska sjukhuset i Solna. Efter avrapporteringen sitter de sista i dagskiftet kvar i personalrummet med en tekopp och en skorpa, för trötta för att resa sig och gå hem direkt. Så kliver Gun Persson in, strålande frisk och rosig om kinderna, och som besökare slås man av faktum: ”Shit, hon är ju piggare nio på kvällen än någon på mitt jobb är klockan nio på morgonen”.

– Jag började här 1992 och har arbetat natt hela tiden, säger Gun Persson. Det tänker jag fortsätta med så länge jag kan sova bra och magen håller.

Eva Ljungberg instämmer. Inte heller hon har några problem med att sova ut om dagarna.

– Att sova när det regnar ute, finns det något skönare? Och magkatarr har jag bara haft under det halvår jag provade att jobba dagtid. När jag kom tillbaka till natten gick det över.

Ute efter ledigheten
Bra sömn och bra mage. Det är två nycklar till nattarbetets värld. Gun Persson och Eva Ljungberg har sett kollegor falla på bådadera. Men fördelarna med nattarbetet är så stora att Gun Persson och Eva Ljungberg har svårt att tänka sig något annat. Mycket handlar om friheten: Att jobba undan några långa nattpass, och sedan ha tre eller fyra dagars sammanhängande ledighet.

– Många börjar arbeta natt för att få mer tid med barnen när de är små, säger Eva Ljungberg. Sedan kan de inte sluta.

– Jag har tre barn som jag haft mycket tid med, bekräftar Gun Persson. När de var mindre var jag med mycket i skolan. Och nu har vi skaffat hundar.

För Eva Ljungberg ger nattarbetet också tid till ett stort fritidsintresse.

– Jag har tolv islandshästar. Hela familjen är hästintresserad.

Egentligen är arbetstiderna för nattpersonalen på neonatalavdelningen inte särskilt generösa. Var och en får pricka in exakt vilka nätter hon vill jobba under en femveckorsperiod. Men för heltid krävs 18 tiotimmarspass på de fem veckorna. Det blir 181,75 timmar för barnsköterskorna, 187,5 för sjuksköterskorna. Det är knappast mindre än för dagpersonal.

Ett sifferpussel
Knappast någon orkar med 18 nätter. De flesta gör tolv till femton nattpass på fem veckor. Det motsvarar 70–80 procents tjänstgöring. Men eftersom nattarbete betalas bättre går deltiden att leva på. Den som jobbar tolv nätter under fem veckor tjänar lika mycket som en dagarbetande gör på heltid. Det är ett uppenbart skäl för många att välja nattarbete.

Och nattarbete är vanebildande. Av de fyra barnsköterskor och fem sjuksköterskor som arbetar på avdelningen den här natten har de flesta arbetat natt i tio år eller mer.

– På nätterna är vi ett gäng, säger Eva Ljungberg. Vi träffas på fritiden, äter middag, åker iväg och gör saker tillsammans. Det längtade jag tillbaka till när jag arbetade dagtid.

Nattens lockelse handlar också om någonting mer. Redan vid 22-tiden är belysningen dämpad. Korridoren ligger tyst och lugn, rösterna är lågmälda.

– Ibland är jag här på dagarna för att gå på möten, säger Gun Persson. Då tror jag knappt att det är samma avdelning. Så mycket spring av hantverkare, administrativ personal och besökare.

Det betyder inte att neonatalavdelningen är en arbetsplats där nattpersonalen kan vila och bara hålla ställningarna tills dagen tar över. Barnen som vårdas här är ofta födda i 25:e graviditetsveckan, ibland tidigare. De behöver intensivvård dygnet runt. Lugnet på natten handlar i stället om ett slags koncentration. Allt annat än vården av barnen är bortskalat. De små knytena ligger i sina sängar, noga övervakade, och för en tyst kamp för livet.

Ofarligt larm
I ett rum sover en pojke i kuvös med imma på glasväggarna. Hos de för tidigt födda är huden inte färdigutvecklad, och fukten behövs för att skydda mot uttorkning. Från ett annat rum hörs pustandet från en respirator som pumpar fort, fort. En pojke, född i vecka 25 och nyopererad, ligger i en liten säng med ett blått pappershjärta tejpat på gaveln. När ett larm går finns en sköterska på plats och konstaterar att det inte är farligt. Kanske har pojken bara rört på sig. När det är allvar, när exempelvis syrehalten i ett barns blod sjunker kraftigt, tjuter larmet i hela korridoren.

– Då kommer alla springande, säger Gun Persson. Allt går i ett: ”hämta det, fixa det”. Det finns inte tid för någonting överflödigt.

Och trots att neonatalavdelningen har god statistik internationellt sett dör barn även här. Både för tidigt födda barn och fullgångna men sjuka barn.

– Det senare är tyngst, säger Gun Persson och Eva Ljungberg med en mun. Då har föräldrarna väntat i nio månader och trott att allt är bra.

Men när morgonen kommer och klockan blir sju lämnar Gun Persson och Eva Ljungberg jobbet bakom sig. I samma sekund som dörren går igen är de lediga. Klockan åtta på morgonen sover de redan. Att kunna koppla av är viktigt för att orka.

Finns det då inga avigsidor med nattarbetet? Bekymrar inte rapporterna om bröstcancer och hjärtsjukdomar hos dem som arbetar natt?

– Nej, svarar Gun Persson bestämt. Så länge kroppen håller vill jag fortsätta. Men det gäller förstås att reagera på kroppens signaler. Även den som har sovit bra om
dagarna i många år kan plötsligt få svårt att sova.

Eva Ljungberg håller med, men låter inte fullt lika säker. Hon nämner äldre kollegor som drabbats av hjärtproblem.

– Kanske var det inte nattarbetets fel, jag vet ju inte hur de hade mått om de hade jobbat dagtid. Men 18 nattpass på fem veckor är för mycket för heltid, säger Eva Ljungberg. 15 nätter borde räcka, mer orkar ingen.

Läs också: Ny forskning varnar för hälsorisker för kvinnor