Finland är rikare än någonsin tidigare och ekonomin växer så att det knakar. Prognosen för årets tillväxt är 4,5 procent. Trots landets goda ekonomi föreslår regeringen i nästa års budget bara små smulor till landets fattiga.

Omkring 600.000 finländare lever under EU:s fattigdomsgräns, visar Forsknings- och utvecklingscentralen för socialoch hälsovården (Stakes) i sin rapport Finländarnas välstånd 2006. Framför allt har arbetslösa, barnfamiljer, folkpensionärer och studerande inte fått sin andel av den snabba allmänna välståndsutvecklingen. Långtidsarbetslösa och barnfamiljer har drabbats allra värst. Enligt en färsk rapport från Folkpensionsanstalten lever 170.000 arbetslösa på den lägsta ersättningsnivån: 220 kronor per dag. I dessa familjer finns även 120.000 barn.

När centerpartistiska statsministern Matti Vanhanen i mitten av augusti presenterade valperiodens sista budgetproposition, konstaterade han glatt att landets ekonomi är så stark att statskulden kan minskas samtidigt som stödet till de fattiga ökar. Regeringspartierna, centern och socialdemokraterna, hävdar att ekonomins gynnsamma utveck-ling är ett resultat av exceptionellt framgångsrikt ekonomisk politik. Stora skattesänkningar har varit en central del i regeringens finanspolitik. Statsminister Vanhanen skröt nyligen med att läroböcker i ekonomisk politik snart lär präglas av det goda finska exemplet.

– Regeringen håller på att lämna efter sig ett så bra arv att man kunde betala arvsskatt för det, sade i sin tur den socialdemokratiska riksdagsgruppens ordförande anspråkslöst, när budgetförslaget debatterades i riksdagen förra veckan.

Höjda bidrag
Som väntat blev budgetpropositionens sociala satsningar på de sämst ställda, det så kallad fattigdomspaketet, riksdagsdebattens hetaste fråga. Paketet ger något förbättrade förmåner främst åt ensamförsörjare och pensionärer. Dess viktigaste inslag är att underhållsbidragen höjs med 55 kronor per månad och bostadsbidragen för pensionärer höjs med mellan 100 och 150  kronor.

Oppositionspartierna och forskare inom socialpolitiken dömer samstämmigt ut regeringens fattigdomspaket. De påpekar att budgetförslaget ingenting ger åt de långtidsarbetslösa, som har hamnat mest i kläm och tvingas leva i permanent fattigdom. Liksom den obefintliga höjningen av arbetsmarknadsstödet lyser även alla andra nivåhöjningar i de lägsta förmånerna med sin frånvaro. Därför hävdar oppositionen att de åtgärder som regeringen föreslår varken kan utrota fattigdom eller minska klyftor i samhället.

– Nästa års budgetproposition berättar tydligt om regeringens hårda inställning mot människor som tvingas leva under fattigdomsgränsen, säger vänsterförbundets ordförande Martti Korhonen.

– Regeringen kunde ha bekämpat fattigdomen genom att höja till exempel arbetsmarknadsstödet, folkpensioner, studiestöd och socialbidragsnormen. Men i stället har den sänkt skatter med cirka 30 miljarder kronor under mandatperioden, säger han.

Socialdemokraternas gruppordförande Jouni Backman medger att det finns stora behov att göra nivåhöjningar på de lägsta sociala förmånerna under nästa valperiod.

– Den här gången hade vi kommit överens om budgetens strama utgiftsramar långt innan.  Därför skräddarsyddes i stället ett åtgärdspaket, som hjälper de grupper som har det allra sämst, förklarar Backman.

Han tror inte att Finland har råd att höja förmånsnivåerna i grundtrygghetssystem så mycket att det skulle hjälpa de allra fattigaste.  Därför bör de behovsbeprövade förmånerna spela en roll i socialpolitiken, enligt Backman.

Erkänner brister
– Jag har dåligt samvete, eftersom vi inte har lyckats infria de löften vi gav före valet till människor som är beroende av olika slags transfereringar, erkänner Timo Kalli, ordförande i centerpartiets riksdagsgrupp.

För övrigt är han mycket nöjd med regeringens prestationer. Trots att den dramatiska ökningen av barnfattigdom är väldokumenterad har regeringen inte försökt att minska klyftorna i samhället på allvar, hävdar dock de grönas viceordförande, Anni Sinnemäki.

Empirisk forskning visar att den relativa fattigdomen och ojämlikheten har ökat snabbt i Finland under det senaste decenniet. Om politikens kurs inte läggs om kommer Finland gradvis att överge de jämlikhetsspår som brukar förknippas med den nordiska modellen, enligt forskarna på Stakes.

Denna bedömning verkar emellertid inte ha gjort något större intryck på de politiska makthavarna.

– Det ser snarare ut som att de flesta politikerna i ledande ställning accepterar den ekonomiska politikens bieffekt, vilket innebär att köpkraften för grupper som står utanför arbetsmarknaden inte hänger med i den allmänna inkomstutvecklingen. Det anses vara ett pris som man är beredd att betala för den ekonomiska tillväxten, konstaterar överdirektör Hannu Mattila från Stakes.

FAKTA: De rikaste drar ifrån
• De disponibla inkomsterna för de tio procent av hushållen som har högst inkomst ökade i genomsnitt med 44 procent åren 1990 till 2002. Inkomsterna för de tio procenten med lägst inkomst ökade med en procent under samma period.
• Regeringen har sänkt skatter med 30 miljarder under mandatperioden.
• Regeringen har gjort två så kallade fattigdomspaket. De ger sammanlagt 1, 5 miljarder kronor till över halv miljon fattiga finländare.
• Den statliga energijätten Fortums 350 högsta direktörer fick i höstas en optionspott på 4,6 miljarder kronor.

Markku Vuorio
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen