Vår förre borgerlige statsminister Carl Bildt var en entusiastisk datanörd. Men hans kärlek till datorer har inte tagits över av hans efterträdare i den borgerliga alliansen.

Tvärtom. I sitt valprogram har alliansen lovat att avskaffa skattebefrielsen för de anställda som köper en dator via sin arbetsgivare. På så vis räknar alliansen med att spara 800 miljoner i statsbudgeten.

Detta har fått IT-företagens vd Ylva Hambraeus Björling att ilskna till.

I ett pressmeddelande anklagar hon alliansen för att avskaffa minst 2.950 jobb i tjänstesektorn. Det handlar om alla dem som sysslar med underhåll, support och installation av hemdatorer. Det är oftast ungdomar, verksamma i hela landet.

IT-företagens vd har missförstått tidsandan. PC är inte längre PC som på Carl Bildts tid. Högteknologiska datorer är ute.

Nu är det det förflutnas utopi som gäller. De borgerligas nygamla dröm handlar om tjänstehjon som sköter markservicen.  Det är dit statens pengar ska styras. Datortekniskt begåvade ungdomar får byta ut datorskärmen mot städrock och golvmopp om de ska få jobb.

Svårare ta hand om datorn än att ta hand om disken
Det ska bli intressant att se om den nya borgerliga regeringen vågar stå fast vid sitt löfte att skrota bidragen till hemdator.
Om den gör det får den svårt att förklara varför inte tillsyn av krånglande datorer ska räknas som en hushållsnära tjänst.

Datorexperten behöver visserligen inte vara fysiskt närvarande i hemmet. Datorservice sker ju numera för det mesta via bredband och telefon. Men även om det rör sig om en virtuell hushållsnära tjänst så är det ju något som hemmen har påtaglig nytta av. Ja, det är rentav svårare att sköta datorn än att ta hand om disken.

Min egen synpunkt i denna inflammerade fråga är enkel. Jag är mot alla subventioner, både av datorer och städning. Den som vill ha sin dator fixad eller bostaden städad ska betala vad det kostar.

Jag tycker inte att staten ska försöka styra hushållens konsumtion genom snedvridande skattesubventioner.

Kan inte Maud Olofssons ungar hjälpa till med städningen?
Jag inser att i det borgerliga Sverige är detta en förlegad syn. I valrörelsen talade Maud Olofsson om hur skönt hon tyckte det skulle bli att på fredagkvällen träffa barnen i ett nystädat hem.
Jag missunnar henne inte den glädjen. Men varför ska skattebetalarna bekosta hennes städning? Om hon med sin höga lön inte anser sig ha råd med att betala vit städhjälp kan hon väl begära att hennes bekväma ungar hjälper sin hårt arbetande mamma?

Det finns inga gratis pigor. Ju mer Maud Olofsson och hennes gelikar tar i anspråk skattesubventionerade tjänster, desto mindre blir det över till sådant som är verkligt viktigt att betala gemensamt med skatter: sjukvård, äldreomsorg och skola.

Men att folk ligger i korridorerna på sjukhusen, att gamla lämnas utan tillsyn på nätterna i äldreomsorgen, att barnkullarna blir allt större i förskolan är inget som bekymrar Maud Olofsson. Hon vann ju valet på parollen ”Ut med datorn och in med pigan” och nu är det dags att kassera in vinsten. Klart att Maud ska ha sin piga.