Den svenska industrins produktivitetsökning dämpades något förra året, men den blågula industrin tillhör ändå världens mest effektiva. Samtidigt visar ny statistik att löneökningarna inte alls håller samma takt.
 
Industrin i Sverige och Tyskland går i takt under 2000-talet när det gäller utvecklingen av konkurrenskraften. Den nya preliminära statistiken över enhetsarbetskostnaden publicerades i veckan av det amerikanska arbetsmarknadsdepartementet. Enhetsarbetskostnad visar hur kostnaden för arbetskraften utvecklas om produktiviteten räknas in. Om svenska arbetare producerar mer effektivt än andra betyder inte högre löneökningar att tillverkningen blir dyrare i Sverige.

Tyskland har under en rad avtalsrörelser pekats ut som Sveriges viktigaste konkurrentland. Mottot har varit att ”våra löner ska öka i takt med deras”. Och om produktivitetsutvecklingen räknas in har svensk industri lyckats hålla jämna steg. Mellan 2000 och 2005 har enhetsarbetskostnaden i båda länderna sjunkit med 1,5 procent årligen. Det är den största minskningen i hela Europa och Nordamerika och visar på vässad konkurrenskraft.

Välanvända siffror
I flera västeuropeiska länder har enhetsarbetskostnaden tvärtom ökat under samma period. Siffrorna framgår av den årliga rapporten med internationella produktivitetsjämförelser inom tillverkningsindustrin som framställs av det amerikanska arbetsmarknadsdepartementets statistikbyrå. Statistiken används flitigt som källa av såväl statliga Medlingsinstitutet, som Svenskt Näringsliv och Facken inom industrin.

Förklaringen till den fallande enhetsarbetskostnaden i Sverige finns i den mycket goda produktivitetsutvecklingen under senare år. Samtidigt har lönerna har helt enkelt inte hängt med uppåt i samma takt, även om de ökat i takt med andra västländer. Under det senaste decenniet har bara Sydkorea överträffat produktivitetsökningen i Sverige.

Dämpad löneutveckling
Förra året steg industrins produktivitet med 4,8 procent. Noteringen är något lägre jämfört med föregående år, men betydligt högre än under 1970- och 1980-talen. Förklaringen till den tyska utvecklingen av konkurrenskraften är inte en dramatisk produktivitetsökning utan främst att löneökningarna där varit avsevärt lägre än i de andra länderna.

I övrigt bekräftar de nya produktivitetssiffrorna trender som har rått under de senaste åren. Danmark och Italien framstår entydigt som Europas sorgebarn på området. På andra sidan sundet uppmättes ingen produktivitetsökning alls under fjolåret, och grannlandet har under hela 2000-talet upplevt en mycket modest produktivitetsutveckling.