Valresultatet var tydligt och ska respekteras. Väljarna gav sitt mandat för en borgerlig majoritetsregering som har varit relativt tydlig med vad de vill göra under mandatperioden.

Frågan är därför hur fackföreningarna ska ställa sig till den nya regeringen. Min utgångspunkt är att facket självfallet ska samtala, överlägga och förhandla med regeringen oavsett vem som sitter i den. Men fackföreningarna liksom arbetsgivarna ska värna om sin självständighet gentemot regeringen.

Åtta råd till regeringen
För LO:s ekonomer kommer mycket av arbetstiden precis som under föregående mandatperiod att användas till att bevaka LO-medlemmarnas intressen i regeringens politik. Vi hoppas på en saklig diskussion om de förslag som både regeringen och vi kommer att presentera. Den kommande regeringen har goda rådgivare som står den nära men det är viktigt att även lyssna på dem som inte alltid håller med. Redan nu har vi ett antal råd att ge den nya regeringen:

1. Ni är hela folkets regering, inte bara en regering för dem som arbetar. Begreppet utanförskap är så luddigt att ni riskerar att hamna väldigt fel. Människor befinner sig utanför arbetsmarknaden av en mängd olika skäl. Om ni istället utgår ifrån att människor har olika villkor i produktionen så kommer ni se en annan verklighet. Den nya forskningen visar hur hälsan och därmed förmågan att arbeta är starkt beroende av positionen i produktionen. Ni glömmer att de ökade drivkrafter ni vill skapa också ger stora grupper mindre resurser. Det kan påverka hela familjers villkor negativt. Fattiga föräldrar är det största hotet mot social rörlighet.

2. Tänk alltid kostnadseffektivt. Förslaget till jobbavdrag är inte ett effektivt sätt att öka incitamenten att arbeta eftersom cirka tre fjärdedelar går till inkomsttagare vars arbetsvilja inte påverkas av skattesänkningar. Jobbavdragets effektivitet kan därmed ifrågasättas. Uppgiften att trygga välfärdssystemen är så stor att hela befolkningen måste stimuleras till längre livsarbetstid, inte bara de som i dag står utanför arbetsmarknaden. Jag ser med spänning fram mot en analys av hur ni tänker påverka hög- och medelinkomsttagarna att förlänga sin livsarbetstid.

3. Tänk noga igenom förslaget att avskaffa fastighetsskatten. Det skulle innebära att kapitalinkomster från bostäder inte skulle beskattas, vilket inkomster från sparande i aktier gör. Det rationella hushållet kommer då att minska sitt aktie- och pensionssparande och spara i fastigheter i stället. Vi riskerar vid minskad fastighetsbeskattning att få en prisbubbla, vilket skulle ge Riksbanken goda skäl att höja räntan på ett sätt som skulle skada arbetsmarknaden. Det behövs i stället en samlad översyn av skattesystemet som inriktas på ett ökat arbetsutbud.

4. Ansvarsfullhet för de statliga finanserna. Jag menar att strikta ramar för budgetprocessen behövs för att undvika opportunism men att de ramar som i dag finns måste reformeras. I dag ger systemet en kortsiktighet som inte är samhällsekonomiskt effektiv. På lång sikt är det bara arbetsutbudet som bestämmer hur uthållig välfärdsstaten är och inte nivån på statskulden. Vårt råd till en ny finansminister är att införa samhällsekonomiska överväganden i budgetstyrningen. Motivet till att Sverige har stora statliga utgifter för utbildning och arbetsmarknadspolitik är att de är samhällsekonomiskt motiverade.

5. Det kommer alltid en lågkonjunktur.
Det bästa sättet att hantera en lågkonjunktur är att ha marginaler. Vårt råd är att ni inrättar en sysselsättningsmarginal på drygt 25 miljarder kronor för att ha medel nog att klara de konjunkturellt betingade ökningarna av arbetslöshetsersättningen och arbetsmarknadspolitiken.

6. Arbetsmarknadspolitik fungerar. Det är inte bara sökaktivitet som betyder något utan de arbetssökande måste även ha möjligheter att ta de jobb som finns. Motståndet mot all form av statlig arbetsmarknadspolitik är naivt och farligt. Arbetsmarknadspolitiken behöver reformeras men man ska inte kasta ut barnet med badvattnet. Avveckla därför inte exempelvis plusjobben utan att utveckla likvärdiga åtgärder som ersättning.

7. Försvåra inte fackligt arbete. Överväg hur klokt det är att medvetet försvaga fackföreningarna genom att fördyra medlemskapet i facket och a-kassan. Statligt stöd till fackföreningar bygger på ett ömsedigt kontrakt där statens stöd leder till en motprestation från fackföreningarna. De accepterar kontrollen av arbetslösa och stänger av dem från ersättning om de inte accepterar lediga jobb.

8. Avstå från försämringar av anställningstryggheten. De vinster ni eventuellt skulle få i snabbare introduktion av ungdomar i arbetslivet med uppluckrad arbetsrätt kommer ni flera gånger om att förlora genom att äldre tvingas ut från arbetslivet. Ursprungligen kallades också las för äldrelagarna eftersom de syftar till att skydda den äldre arbetskraften. Sverige har en osedvanlig hög och ökande sysselsättningsgrad för äldre. Dessutom kommer de föreslagna två åren av visstidsanställningar sannolikt att bli regel snarare än undantag för unga människor som ska in i arbetslivet. Förändringen av las riskerar att leda till att äldre slussas ur arbetslivet för tidigt och yngre kommer in på långa osäkra anställningar.

Vi kan lova den nya regeringen att vi kommer att vara stenhårda i vår kritik av varje förslag som syftar till att försämra lönerna för vanligt folk.

Med förhoppningar om ett spännande  framtida meningsutbyte.
 
Dan Andersson
LO:s chefsekonom
Skriv till debattredaktören