Snart inleds avtalsförhandlingar för drygt 2,8 miljoner löntagare. Årets lönebildningsrapport från statliga Konjunkturinstitutet har därför en speciell tyngd. I sin rapport slår KI i dag, onsdag, fast att löneutrymmet är relativt stort.

Om målet är att sänka arbetslösheten på lång sikt måste dock parterna ta ett stort samhällsekonomiskt ansvar och hellre lägga sig på en lägre löneökningstakt.

– Det förutsätter att parterna inte bara centralt utan också lokalt tar detta ansvar, säger KI:s generaldirektör Ingemar Hansson.

Två olika vägar
KI räknar på två möjliga resultat från avtalsrörelsen, ett där parterna enas om en återhållsam lönebildning och ett där resultatet inte blir lika återhållsamt.

I alternativ 1 ökar lönerna med i genomsnitt 3,5 procent per år under 2007 till 2009. I alternativ 2 hamnar löneökningstakten på 4,7 procent per år.

Alternativ 1 uppvisar på sikt klara fördelar för alla variabler, anser KI. Sysselsättningen ökar med detta scenario till 79,6 procent sysselsatta av alla mellan 20 och 64 år – mot 77,7 procent och på sikt ännu lägre andel sysselsatta i alternativ 2.

Arbetslösheten kan då minska till 3,6 procent innan inflationen tar fart och förhindrar ytterligare minskning av arbetslösheten. Med alternativ 2 blir det svårt att komma under 5,6 procents arbetslöshet innan inflationen sätter stopp.

Höjning på sikt
Också reallönerna blir i det långa loppet högre om parterna visar återhållsamhet, även om reallönerna på kort sikt, under 2007 till 2009, inte kommer att stiga lika mycket som i alternativ 2.

Från 2010 och framåt blir utvecklingen lika för de båda alternativen, med undantag för att arbetslösheten i alternativ 1 då kommer att ligga på en varaktigt lägre nivå och, som sagt, att reallönerna i längden kommer att bli högre.

LO:s chefekonom Dan Andersson håller med om KI:s grundanalys, men han ser också många fallgropar.

– Om man ska ta ut mindre än vad ekonomin egentligen tål för att köpa jobb, så förutsätter det att hela arbetsmarknaden accepterar modellen. Och vi blir mer och mer bekymrade över påfrestningarna mellan arbetare och tjänstemän. Ju mer högre tjänstemän struntar i normen, desto mer får arbetarna betala för att köpa sysselsättning.

LO tveksamt
Dan Andersson är också tveksam till om arbetsgivarna rakt av kommer att utgå ifrån att utrymmet för löneökningstakten är så stort som KI anser.

Vanligtvis sneglar svensk lönebildning på hur stora löneökningarna blir i övriga Europa. Men den starka produktivitetsutvecklingen i Sverige och den svenska inflationen gör löneutrymmet större i Sverige. Något som Dan Andersson konstaterar att också KI har vägt in i sin analys.

– All information vi får från Tyskland visar att den genomsnittliga europeiska löneökningstakten kommer att ligga under det löneökningsutrymme som KI anger som för Sverige.

– Och det är en oerhörd spänning i detta. Industrin, exempelvis, vill ha Europanormen som ger ett lägre utrymme.

Riksbanken otydlig
Ett ytterligare problem är att Riksbanken de senaste åren trendmässigt legat under sitt mål på 2,0 procents inflation.

I KI:s rapport förutsätts att Riksbanken lyckas hålla detta mål.

– Riksbankens otydlighet kan bli ett argument för kortare avtalsperioder. Det är vårt problem just nu, eftersom jag egentligen tycker att man ska ha riktigt långa avtalsperioder, säger Dan Andersson.