Att se Reinfeldt i storformat säga att det behövs ett nytt arbetarparti får mig att dra efter andan. Med ett gammalt arbetarparti som i allt väsentligt slutit upp bakom den nya världsordningens ”Washington consensus” och vars ordförande leker godsherre kanske det är rollbyte på gång?

Men det som bestämmer ett partis klasskaraktär är mer än vem som röstar på det eller vilken politik det för. Det avgörs av dess sociala ryggrad: varifrån rekryteras företrädare och funktionärer? Vilka är de aktiva? Hur ser förhållandet ut till dem partiet säger sig representera?

Demokraterna i USA har stor övervikt bland arbetare och får ofta stöd av fackföreningar men har aldrig varit något arbetarparti utan styrs av samma grupper som tvillingpartiet republikanerna.

Det socialdemokratiska partiet växte fram tillsammans med fackföreningarna och byggde där upp ett finmaskigt partinät som givit en världsunik position i LO-facken. Även om dessa fungerat som SAP-ledningens förlängda arm har de också präglat partiet. Den fackliga rörelsen har varit en viktig rekryteringsbas för medlemmar och aktivister – och en språngbräda för politiska karriärer. Tusen och åter tusen trådar, politiska, personliga och ekonomiska, har bundit samman SAP med arbetarklassen.

Att värva arbetarröster
Detta håller på att förändras. När jag började arbeta på 70-talet hade partiet en heltäckande arbetsplatsorganisation och kunde mönstra flygbladsutdelare till fabriksportarna på alla skift när ledningen kallade. I EMU-omröstningen fick de inte ens ut de fåtaliga medlemmarna för partilinjen utan ja-sidan fick lita till samma inhyrda studenter som på stan. Alla partier har drabbats av medlemsflykt och passivitet men för SAP betyder detta mer eftersom banden till arbetarklassen tunnas ut. Band som det kan kännas skönt för partiledningen att slippa men utan vilka SAP inte är något arbetarparti.

Vad de ”nya moderaterna” vill är inte att bli ett parti baserat på arbetarklassens självorganisering. De vill tvärtom sudda ut tanken på klassbaserade arbetarpartier så att det enbart handlar om att värva arbetarröster.

Ännu behärskar SAP de fackliga organisationerna men när basen krymper hamnar tyngdpunkten allt högre och gör, enligt mekanikens lagar, bygget instabilt. I flera europeiska länder har gamla arbetarpartier råkat ut för splittringar och utmanats från vänster. Även om svensk socialdemokrati haft en ohotad ställning kommer säkert liknande utmaningar att växa fram här. Hur de kommer att se ut är svårt att sia om men en sak är säker: där kommer inte Fredrik Reinfeldt att finnas med.

Lars Henriksson
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören