Världsbankens mäktiga konsultorgan för företagsinvesteringar, Doing Business, förordar i sin senaste rapport en totalt avreglerad arbetsmarknad utan något som helst skydd för arbetskraften. FFI riktar en skarp protest mot finansorganet.

Doing Business lyder direkt under Världsbankens vicepresident och måste därför ses som ett organ som agerar med mandat från Världsbanken, även om dokument och analyser från denna enhet formellt inte nödvändigtvis behöver spegla det internationella finansorganets policy.

I sin senaste rapport för år 2006 går Doing Business rakt emot ILO:s normer och till och med riktlinjer som Världsbanken och IMF själva har ställt. Världsbanken placerar Marshallöarna på första plats som ett föregångsexempel i världen på hur en stat ska regeras, fri från regleringar och arbetsrätt.

På den 196 sidor tjocka rapporten ”rekommenderas regeringarna (i världen) att avskaffa regleringarna på arbetsmarknaden och överträffa de länder som praktiskt taget inte har något som helst anställningsskydd och som inte är medlemmar i ILO”, skriver ett skakat FFI i ett pressmeddelande.

De goda exemplen
I rapporten från Doing Business framställs den under USA totalt underordnade ögruppen Marshallöarna som spjutspetsen i ”flexibiliseringen” av arbetsmarknaden. Förra året utsåg samma världsbanksorgan grannön Palau till första platsen. Bägge ”stater” saknar nästan helt en arbetsmarknadsreglering.

Men det är något löjeväckande att ett organ som påstår sig vara ett slags finansiellt världssamvete kör fram dessa två öar med en befolkning på 59 071 respektive 20 303 invånare.

I CIA:s World Fact Book beskrivs Marshallöarna som en grupp av atoller och rev som under fyra årtionden styrdes av USA tills landet fick sitt ”oberoende” 1986. USA sköt mer eller mindre sönder flera atoller med sina kärnvapenprov 1947–1962. Palau är ett ”konstitutionellt styre i fri förening med USA”.

USA:s bistånd utgör större delen av landets inkomster som också har det militära ansvaret för ön under 50 år till. I FN röstar Palau till hundra procent med USA, som också är öns största arbetsgivare. Som ett av flera motiv till varför Världsbankens Doing Business har renderat 1:a platsen i världen till Marshallöarna framhäver utredarna möjligheten för arbetsgivarna att ”utnyttja arbetskraften upp till 24 timmar om dygnet veckans alla dagar”, hur nu detta kan vara fysiskt möjligt. Det finns heller inget som ger de anställda rätten ”till semester eller varsel om avsked”, enligt FFI.

Inga åtaganden
Marshallöarna och Palau är en liten grupp länder som inte återfinns bland ILO:s 179 medlemsländer. De är därför inte skyldiga att följa FN-organets grundläggande normer, bland dem kampen mot barnarbete och respekt för fackliga fri- och rättigheter, och rätten till förhandlingar om kollektivavtal.

FFI:s generalsekreterare Guy Ryder anser det ironiskt att Världsbanken ger stor uppmärksamhet till årsrapporten och dessa underordnade länder som ”praktiskt taget inte erbjuder det minsta skydd för sina anställda och som beskrivs som ’de bästa’ på grund av bristen på arbetsrättsnormer”.

Guy Ryder pekar också på det faktum att Världsbanken inte ger lån till företag eller länder som inte tillämpar de grundläggande arbetslagstiftning.

– Världsbanken borde dra öronen åt sig. Om banken verkligen tror på att regler på arbetsmarknaden är bra för utvecklingen, då kan den inte vända ryggen till och lovprisa länder som inte ens är anslutna till ILO, och som inte respekterar de grundläggande normerna och som den i stället anser vara ”de bästa” (av länder).

Oanvändbar rapport
Banken borde dra tillbaka mandatet för enheten som utformar ”regleringen på arbetsmarknaden” så som den har utformats av Doing Business, och avstå från att använda denna rapport som utgångspunkt för sina förslag om reformering av arbetsmarknaden, underströk Ryder i ett uttalande den sjätte september.

FFI:s generalsekreterare, som representerar 155 miljoner medlemmar i hela världen, uppgav att tidigare rapporter från Doing Business har använts av såväl Världsbanken som Internationella valutafonden som en strategi för att tvinga länder att upphäva olika former av skydd för de anställda.

FFI-ledaren tog som exempel Colombia och Sydafrika där regeringarna, för att bli acceptabla för lån, tvingades ”flexibilisera” anställningsskyddet och underlätta för avsked.

Dick Emanuelsson
Frilansjournalist
Skriv ett brev till redaktionen