Bild:

FULLT PÅ FRITIDS. En bild på Lena Nilsson ensam med 40 barn. Skulle det berätta sanningen om Åbyskolans fritids? Nja, inte riktigt, men nästan.

När Lena tar emot barnen efter skoltid känner hon sig, just nu i alla fall, ganska ensam. Sedan höstterminen startade slutar alla barn skolan samtidigt, halv två, och på några sekunder ska hon pricka av dem på fritids och få iväg alla till mellanmålet. Det går inte riktigt ihop.

– Jag försöker samla alla innan vi går men det är svårt, säger hon och går iväg efter några ettor som hon redan släppt till matsalen.

– Våra barn ska vara självgående, anses det, säger Lena. De är duktiga och har lärt sig att samarbeta men jag saknar tid att verkligen ta emot dem hos mig.

I dag är tvåorna försenade och Lena kan inte vänta på dem. Treorna kommer lite strövis och fyrorna, ja, säg det? Det löser sig.
I matsalen ska alla tvätta händerna och Lena drar snabbt av en bit handdukspapper till var och en. Tack, säger barnen artigt. Matsalen är fylld med glada och hungriga barn. Får jag ta en macka? frågar en flicka och Lena svarar: Kan du väl få. Om mamma har sagt det så.

Personalen i klar minoritet
Lena Nilsson är fritidspedagog på Åbyskolan i Västerhaninge, som ligger i Haninge kommun söder om Stockholm. Lena är ensam anställd på sin fritidsavdelning, Bäcken. Det betyder inte att hon är ensam. Två arbetskamrater, båda förskollärare i förskoleklassen plus en av skolans gemensamma resurser finns också till hands. Fyra personer, inte alla på heltid, har hand om 40 fritidsbarn och 26 sexåringar.

En kollega till vore toppen. Det är kul att ha någon att bolla med och anförtro sig till, tycker Lena. En person som inte samtidigt har tusen andra uppdrag.

– Det som irriterar mig mest är att jag inte har någon att planera med. S koldelen går utmärkt, jag samverkar med årskurs ett och tar många praktiska delar i halvklass, medan ettans lärare sköter det teoretiska. Det fungerar bra.

Nej det är fritidsdelen av arbetsdagen som blir lidande, tycker Lena. Dels är hon trött efter skolan, dels gör tidsbristen att planeringen blir lidande. Skolans rektor har lovat ta itu med problemet och Lena ska få mer hjälp.

– I morgon har vi ett möte, konstaterar hon.

I vanliga fall arbetar hon metodiskt och har en plan för varje veckodag. Hon jobbar med värdegrunden – att alla människor har lika värde – och lär barnen samarbeta. Och hon är ute mycket.

– Så har vi också friska barn.

Uppdämt behov
På Bäcken har verksamheten kommit i gång efter mellanmålet. Det är måndag och många har spring i benen efter att ha suttit stilla framför tv och data. Andra är trötta. Det räcker med fri lek, är Lenas erfarenhet. Barnen sprids ut på de fyra rummen. Några vill gå ut i regnet men har de inga regnkläder blir det nej. Inga blöta barn hos mig, skrattar Lena.

I verkstan ritar Dennis Törnkvist tillsammans med några kompisar. Dennis ritar en drake med stora färgglada tänder. De andra killarna kring bordet gör bilder med figurer från ett dataspel. Det ser mycket komplicerat ut. De gillar fritids, nästan allt är bra här, säger killarna och tjejerna vid bordet bredvid håller med. Ute och inne är lika kul, bygga koja i skogen, att pyssla, rita och bygga lego är toppen. Lego är bäst, slår Elias Harge och Rasmus Handley fast. Tvåan Elias och fyran Rasmus finner varandra i legorummet. Strax intill skolan ligger Hanveden, ett stort skogsområde. Det lockar till utelek.

– Det enda som är dåligt är att vi inte får simma i bäcken när den svämmar över, tycker Dennis Törnkvist, som går i trean. Vi får inte ens gå dit utan någon vuxen, lägger en av killarna till.

– Jag brukar fråga vaktmästaren ibland och då hänger han med och vaktar oss, förklarar Dennis.

Tjejerna är också inne på bad. De vill åka på äventyrsbad i Södertälje, om det inte var så dyrt. Och den stora hamburgerkedjan vore mysigt. Lena Nilsson håller med. Hon tycker att det är synd att skolan och fritids inte kan be föräldrarna om en slant till spontana utflykter eller matsäck. Det gick tidigare, men en ny tolkning av reglerna gör att många skolor och fritidshem har stoppat all föräldramedverkan som kostar pengar. Skollagen säger att skolan ska vara avgiftsfri.

Alla ska med
Nöjda barn är vad som möter besökaren på Åbyskolan. Glada barn och busiga barn. Här finns förstås barn som är ledsna och som berättar om sina bekymmer. När ettorna har halvklass pratar de med Lena om vem man ska leka med och om alla måste få vara med. Lena leder samtalet till att det ska finnas en rätt för barn att välja sina kamrater, annars blir det inte en bra lek. Å andra sidan ska ingen lämnas helt utanför.

Gruppen är lite osäker, säger Lena, och behöver lite mer vuxenstöd än den andra halvan. Trots den något kaotiska situationen har Lena Nilsson inget i grunden negativt att säga om sitt arbete. Eller om den skola hon arbetar på. Mer resurser, självfallet tackar hon ja till det. Det utesluter inte att hon är stolt och nöjd med sitt arbete. Efter 26 år som dagbarnvårdare kom hon till skolan för fem år sedan.

Lena älskar sitt jobb, har sex egna barn (vuxna nu), är aktiv i den lokala handbollsklubben och ordnar sommarläger för hundratals ungdomar. Hon somnar på stört klockan nio på kvällen och vaknar lika pigg varje morgon klockan fem. Energin bara finns där, säger Lena. Varifrån den kommer vet hon inte. Som 51-åring har hon åtskilliga år kvar i yrket.

– Jag har kanske lite svårt att se mig själv på fritids som 65-åring, säger Lena med ett skratt.

I huvudsak nöjd är även Åbyskolans rektor, Lars Ljungman. Bemanningen på fritids är god, tycker han. Nio anställda på fyra avdelningar är ganska bra och det är samma personaltäthet som Haninge kommuns genomsnitt. Och Haninge ligger bara snäppet högre än resten av landet.

– För mig är inte alltid pengarna det viktigaste. Det handlar lika mycket om arbetssätt. Ändå skulle jag välkomna fler anställda på fritids. Förstås.

Politikerna styr
Lars Ljungman har prioriterat lärartätheten och de förskolor som ingår i hans rektorsområde. Men det är ett politiskt uppdrag, inget han själv hittat på. Från höstterminen har Åbyskolan samlad skold
ag, alla börjar och slutar samtidigt, klockan åtta respektive halv två. Det har inte hunnit sätta sig ordentligt, men han har märkt att det blir lite ensamt och stressigt på fritids.

– Det ska vi ändra på.

Det viktiga för Lars Ljungman är att fritids och skolan samarbetar. All personal ska göra det de är bäst på för att skapa en helhet runt barnen. Fritidshemmens status har höjts sedan Lars Ljungman började som rektor, tycker Lena Nilsson. Han ser inte fritids som en avstjälpningsplats för skolan. Att fritids status höjs tycker barn- och utbildningsnämndens ordförande i Haninge, Robert Noord (s), är okej. Samtidigt är han inte beredd att satsa mer pengar på fritids. Kommunen har prioriterat skola och dagis och nästa valperiod vill socialdemokraterna investera i kommunala lokaler.

– Om det blir extrapengar från staten till fritidspedagoger, som s föreslår i valmanifestet, är det välkommet. Det nappar vi på. Men jag vill främst satsa på kunskapsnivån som är låg i Haninge och då måste lärandet öka i skolan, säger Robert Noord. Det vore bra om vi fick in lärarna på fritids.

Läs också: Nyhetsartikeln "Barngrupperna allt större"