Arbetsförmedlingen spelar allt mindre roll för att koppla ihop arbetssökande och lediga jobb. Den har blivit en åtgärdsförmedling.

Det är inte alls vad riksdag och regering har avsett när de anslagit mer pengar till Arbetsförmedlingen, och därför är det dags att regeringen ser över myndigheten från grunden, skriver Riksrevisionen i en granskningsrapport som publicerades i dag, onsdag.

Arbetsförmedlingen har i och för sig fler uppgifter än att tussa ihop arbetssökande med lediga jobb. Den ska också arbeta med rehabilitering, kontroll av att de arbetslösa står till arbetsmarknadens förfogande (så att de har rätt till a-kassa!) och förmedling av platser i arbetsmarknadspolitiska program.

Men den första uppgiften är viktigast – det har riksdag och regering betonat flera gånger de senaste åren. Om Arbetsförmedlingen lyckas väl med att matcha arbetssökande mot lediga platser kommer hela arbetsmarknaden att fungera bättre, med färre flaskhalsar i ekonomin och lägre inflation som följd.

Förmedlar mindre
I verkligheten har Arbetsförmedlingens betydelse för den matchningen blivit allt mindre, enligt Riksrevisionen.

Den andel av de lediga platserna som flyter in till Arbetsförmedlingen har sjunkit stadigt sedan 1970-talet, och år 2004 var den nere i 29 procent. Marknadsandelen för de fasta jobben var högre, 55 procent, men av de tillfälliga jobben anmäldes bara 20 procent till Arbetsförmedlingen.

Följden blir att den som söker jobb via Arbetsförmedlingen inte får information om en stor del av de lediga arbetena. Och allt färre som har fått ett nytt jobb uppger att de fick information om platsen via Arbetsförmedlingen. År 2003 angav en av tio som fått jobb att Arbetsförmedlingen hade medverkat. Enligt Riksrevisionen förmedlade en genomsnittlig arbetsförmedlare 8,5 jobb år 2003, samtidigt som han placerade 45 personer i åtgärdsprogram.

Svagt förtroende
Att såpass få jobb anmäls till Arbetsförmedlingen skvallrar om att arbetsgivarnas förtroende är svagt, enligt Riksrevisionen. Jobben tillsätts i stället via internet, annonser i dagspress – och, framför allt, genom informella kanaler, som tips från vänner och bekanta. 2003 låg sådana informella kontakter bakom 75 procent av nyanställningarna.

Arbetsförmedlingen förmedlar alltså allt färre jobb – trots att den har fått kraftiga resurstillskott sedan 1970-talet. Produktiviteten har med andra ord utvecklats dåligt.

Riksrevisionen pekar också på anmärkningsvärt stora skillnader mellan olika arbetsförmedlingskontor, även när de befinner sig på jämförbara lokala arbetsmarknader. Om alla kontor vore lika bra som de bästa skulle effektiviteten kunna fördubblas.

Varför har det gått så här? Riksrevisionen antyder flera tänkbara svar. Ett kan vara att målen för verksamheten är fel formulerade. Ett annat att arbetsförmedlarna inte har prioriterat arbetet med arbetsgivarkontakter.

Avvisar kritiken
Bo Bylund, generaldirektör vid Arbetsmarknadsstyrelsen, avvisar kritiken. Arbetsförmedlingen, som måste ta hänsyn till läget på arbetsmarknaden, satsar just nu mer på matchning och kontakter med arbetsgivarna, något som Riksrevisionen har missat.

Produktiviteten vid Arbetsförmedlingen har också stigit de två senaste åren, påpekar Bo Bylund.

Läs också: Analysen "Granskningen från en enda synpunkt"