Undertiteln till Lyrikens liv är En introduktion till att läsa dikt (Daidalos). Det vill säga att det är något vi behöver hjälp med. Jag vet inte om jag håller med. Vi läser dikt till vardags: På bussen, i dödsannonserna, på bröllopet, dopet, cd-skivan och så vidare. Och det gör vi intuitivt, med enbart tradition och grundskola som tolkningsramar.

Det är först vid nästa steg som svårigheterna hopar sig. Boken är snarare en introduktion till att analysera dikt. Och som sådan mycket väl fungerande. Men jag placerar in den efter de första stapplande mötena med poesin på egen hand, efter den första orienteringen i hur olika former fungerar för mig som läsare, vilken sorts poesi jag själv i första hand tycker om och varför. Den här introduktionen är en gåva till alla de som vill gå vidare ännu lite längre än att bara läsa och kanske förstå vissa dikter.

Skör upplevelse
Min erfarenhet är att ovana eller nya läsare av poesi värjer sig mot alltför akademiska analyser som splittrar dikten i metriska nycklar, ljudbilder och andra teoretiska konstruktioner. Man har sin läsupplevelse och vill inte få den ödelagd. Författarna, Christian Janss, Arne Melberg och  Christian Refsum, granskar vedertagna former och gränser för det lyriska uttrycket.
 
Ett mycket sympatiskt drag är att de gång på gång uttryckligen undviker att låta sina definitioner och förklaringar begränsa tolkningsmöjligheterna.

De för också ett kort resonemang kring diktens möjligheter att vara samhällskritisk. Personligen hade jag gärna sett mer av detta.
Resonemanget leder fram till slutsatsen att lyrik kan vara en alternativ reflexion över samtiden och historien: ”I detta sammanhang har lyriken en viktig funktion som en avancerad form av samhällelig reflexion i och genom språket.”

Mats Söderlund
Skriv ett e-postbrev till redaktionen