Ett gott skratt förlänger livet. När Clowner utan gränser reser till olika krigsområden har de varken mat eller medicin i bagaget. Där ligger bara en liten röd näsa. Och en stor portion ovisshet.

– Varför jag gör det här? Därför att det finns barn som tvingats fly från sitt land, eller kanske har fötts i de här lägren, barn som lever under ett sändigt hot. Och om jag med enkla medel kan ge dem ett andrum så att de under en timme kan få glömma vardagen – varför ska jag då inte åka?

Motfrågan kommer från 23-årige teaterstudenten Michael Jonsson. Och han vet vad han pratar om. Trots att pengar är en ständig bristvara bestämde han sig för att ägna sommaren åt att ideellt arbete. Och inte för en sekund tvekar han om det är rätt beslut.

– Man får perspektiv på hur mycket folk klagar och på vilka i-landsproblem vi har efter att ha varit i väg. Det händer något med en när man står där på scenen och inser att nu är det på riktigt. Nu handlar det inte om ifall fjärrkontrollen funkar utan om de här ungdomarna ska orka tro på livet.

Tekniken blir redskap
Det har gått över ett år sedan resan som Michael Jonsson pratar om. Den arrangerades av föreningen Clowner utan gränser och gick till två ungdomsfängelser i Ryssland. Uppgiften var att spela en sorts gatuteater med hjälp av clowntekniken.

– Det är inte de där klassiska stora skorna och byxorna, men näsan har vi sparat. Den blir lite av ett sätt att blotta sig inför publiken, förklarar Michael Jonsson.

Det finns vissa inbyggda fördelar med clownkonceptet. Föreställningarna kan utgå från enkla grejer som funkar överallt i världen, oberoende av språket. Och mycket improviseras också beroende på publikens stämning.

– Att spela Romeo och Julia på engelska eller svenska för de här ungdomarna är att göra det onödigt svårt för sig. Papphammar, att ramla och slå sig, funkar lika bra, det och statusfall är universellt. 

Sommarens resa skulle ha gått till Libanon men kriget tvingade ensemblen att i sista sekund välja ett mindre farligt område och i stället reste den till Jordanien. Repetitionerna var upplagda som en högskolekurs där Teaterhögskolan, Dramatiska institutet och högskolan Cirkuspiloterna samarbetar. Bara några veckor var avsatta till att öva och det är, enligt Michael Jonsson, en utmaning i sig.

Inget säkert
– Vi två kan ringa och bestämma var vi ska ses och fika och så gör vi det. Men vilken är deras verklighet? Vad gör man i ett flyktingläger? Det är så lite att det bästa är att bara gå in utan fördomar och veta att vad som helst kan hända.

Clowneriet är egentligen bara ett sidospår, när hösten kommer börjar skolan igen och det blir mer klassisk teater. Även om sommarkursen gett poäng är det inte därför Michael valde att gå kursen och resa ut i år igen.

– CV-mässigt tror jag inte att det spelar någon roll. Men genom det här projketet har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv och även om yrket. Det är något helt annat att spela för en publik som faktiskt inte applåderar om man inte är bra utan som kan resa sig och gå, allihop. Och jag kommer aldrig att glömma blickarna hos en del av barnen, de gjorde ett sådant intryck.

FAKTA: Spansk clownidé
Clowner utan Gränser är en ideell förening som grundades 1996. Konceptet kommer ursprungligen från Spanien och bygger på att skänka glädje till människor som drabbats av krig eller katastrofer. Föreningen har ett 90-konto och finansierar sin verksamhet genom insamlingar, bidrag och sponsorer.