Nyheter

1900-talets "snyggaste" valaffisch snart utsedd!

TÄVLING. Bland skatterna på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm finns ettusentrehundra valaffischer. Femtioen av dem pryder nu och tiden fram till valet väggarna därstädes. Med affischutställingen firar man 85-årsjubileet av den den allmänna rösträttens införande – och så klart att det är valår.

Urvalet måste ha varit svårt. LO-Tidningen tvingas av utrymmesskäl gå än hårdare fram. På arkivets Valsalong är man högst subjektiva och lägger tonvikten på vänsterkanten, som det anstår arbetarrörelsen. LO–Tidningen får göra avsteg från objektiviteten och följa den linjen.

Kvar blir fjuttiga fjorton affischer, för att någorlunda kunna göra bildmaterialet rättvisa. I alla fall ett axplock, som man brukar säga, ur svunna tider då partierna anlitade konstnärer för att få ut sitt budskap. På 1990-talet blev det fotomontage på de intetsägande plakaten. Vilken kulturskymning!

Se på denna prakt invid och jämför med dagens utslätade partiledare sida vid sida med glada pensionärer, för att nu inte nämna de gulliga barnansiktena. Man kan lägga sig på sofflocket för mindre. Nej, tillbaka till konstverken!

Mer konst mindre reklam
En av de mest kända valaffischerna ”Gärna en medalj, men först en rejäl pension (1958), ingår dock inte i LO-Tidningens urval eftersom den redan, i annat sammanhang, utsetts till 1900-talets bästa. Ja, den är var så bra att den anses ha säkrat socialdemokraternas seger i pensionsvalet.

Men det kunde aldrig Tage Erlander och Gunnar Sträng tänka sig. De lär ha ryggat inför porträttet av den medaljerade och pensionerade metallarbetaren Ernst Åkerström från Norrtälje: ”Så där kan det ju inte se ut”! Till slut fick Roland Erixon, som gjorde affischen med sin morfar som modell, framgång.

Fötternas tur att tala
Nu är det LO-Tidningens läsare som har röstat fram sin favorit bland 1900-talets bästa, snyggaste, mest slagkraftiga – eller vad man nu kan dra till med för motivering. Tyck till och strunt i politiken, rösta med fötterna – skrev vi i våras.

Nu är röstningen avslutad. Bland rösterna lottar vi ut tre ex av den inbundna samlingen Affischernas kamp, som Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek givit ut. Resultatet presenterar vi den 11 augusti, både på nätet och i vår papperstidning.

För den som vurmar extra för någon affisch kan den även finnas att beställa från Arab (Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockolm), om man har turen att den återfinns bland de tolv som man låtit trycka upp på nytt, vill säga.

Här är de tävlande bidragen med tillhörande text under varje affisch:


1. 1948. SSU tycker att begåvade springschasar ska ha samma chans att läsa vidare och kanske ta studenten som de bortskämda överklasslynglarna i bakgrunden. Men var är bruuuudarna?	2. Socialdemokratiska kvinnoförbundets jämställdhetstanke genom ett manligt och ett kvinnligt ansikte som smälter ihop. Förebilden var en affisch till den sovjetiska utställningen i Zürich 1929 av revolutionskonstnären El Lissitzky.

3. 1979. Kvinnorörelsens radikala budskap om kvinnokamp trängde långt in i politiken. Affischen av Lucia Briones har tydliga drag av väggmålning.	4. 1944, krigsåret. Bondeförbundet knyter an till ett närmast romerskt formspråk. Budskapet är ganska likartat i de krigförande länderna.

5. 1988. Tiden mellan hem, dagis och arbete och affär är knappt utmätt i den moderna jämställda familjen. Gunna Grähs affisch tolkade kaoset.	6. 1932. Även kvinnor kunde arbeta i industrin på 30-talet. Affischen, av konstnären A Sjöberg, vill kanske påminna om att proletärer, män som kvinnor, inte har något annat att förlora än sina bojor.

7. 1928. En av kosackvalets affischer av Gunnar Widholm, efter tysk förlaga. En röst på arbetarpartiet var en röst på Moskva, påstods det. Skrämselpropagandan visade sig effektiv; vänsterpartierna gick kraftigt tillbaka.	8. 1938. Mollie Faustman gjorde den här affischen för socialdemokraterna. Temat är den moderna kvinnan i skärningspunkten mellan hem, familj och arbetsliv.

9. 1934. Ivar Starkenberg tecknade den h är kända affischen. Tittar man närmare på de små detaljerna så är det männen som producerar och kvinnorna som konsumerar.	10. 1919. Konstnären Nils Melanders verk andas tidig jämställdhet, i alla fall nästan. Mannen håller fortfarande ett fast grepp om både sin tidning och om hennes midja. Affischen användes i kommunalvalen.

11. 1988. S-kvinnorna i Stockholm är med jättekliv på väg att invadera finansvalparnas fiiina gata. Notera dalmatinern, längst nere till höger.	12. 1928. Ännu en av kosackvalets skrämselaffischer. Knutpiskan viner över kvinnor och barn. Bakom konstnären Moje Åslunds affisch står allmänna valmansförbundet, högerpartiets föregångare.

13. 1960. Det gamla bondeförbundet har fövandlats till centerpartiet och landsbygdstemat ersatts av två äppelkindade ungdomar.	14. 1973. Affischering i två delar. I folkpartiets Sverige sitter kvinnan i fönstret (ej med i urvalet) och väntar … medan mannen sliter på jobbet.