Den svenska ekonomin växer så det knakar. BNP-tillväxten det första kvartalet blev dryga fyra procent. Och företagen räknar med fortsatt hög försäljning.

Bäst av allt är att konjunkturuppgången nu också märks på arbetsmarknaden. Antalet sysselsatta har ökat med drygt en procent. Det är den högsta sysselsättningsökningen sedan slutet av 1990-talet. För den socialdemokratiska regeringen är detta goda nyheter inför valet. Äntligen finns det en realistisk chans att få bukt med den höga arbetslösheten.

Enligt Ams senaste rapport har den öppna arbetslösheten sjunkit ned i närheten av fyra procent i maj. Även om vi får räkna med en säsongmässig uppgång under sommarmånaderna tyder mycket på att arbetslösheten sjunker ytterligare under hösten. De närmaste två åren räknar Ams med att sysselsättningen ökar med 130.000 personer. Prognosen är försiktigt beräknad. Företagens egna uppskattningar pekar mot ända upp till 200.000 nya jobb.

Till sist släpper det
Uppgången fördelar sig över hela arbetsmarknaden. Flest jobb kommer inom den privata tjänstesektorn, men även industrin beräknas nyanställa för första gången på länge. Inom byggsektorn finns redan tecken på arbetskraftsbrist. Det är egentligen bara inom den offentliga sektorn som vändningen är trög. Men i takt med att tillväxten ger högre skatteintäkter till kommuner och landsting finns utrymme även här för nyanställningar.

Att sysselsättningen ökar betyder inte automatiskt att den öppna arbetslösheten sjunker i motsvarande mån. En del av de nya jobben går till dem som deltar i arbetsmarknadspolitiska program. Ytterligare en stor del av jobben går till studerande som har skjutit upp sitt inträde på arbetsmarknaden. Av statistiken framgår att ungdomsarbetslösheten redan nu minskar snabbt. Slutligen ökar även sysselsättningen bland de äldre. Enligt en färsk undersökning stannar de äldre kvar allt längre i arbetslivet.

Inte för alla
Det här är förstås i grunden positivt. Det är ett bevis på att bara efterfrågan på jobb ökar så söker sig folk snabbt och villigt ut på arbetsmarknaden. Beredskapen att ta nya jobb är hög, bara det finns jobb att söka. Baksidan av myntet är att många långstidsarbetslösa och personer som är svårplacerade på arbetsmarknaden inte berörs av uppgången. För dem behövs fortfarande riktade arbetsmarknadspolitiska insatser.

Om inte den internationella konjunkturen djupdyker, verkar det bara finnas två hot mot jobbuppgången de närmaste åren. Det ena är Riksbanken som kan få för sig att drämma till med omotiverat höga räntehöjningar, men Riksbanken har förhoppningsvis lärt sig av tidigare misstag. Det andra hotet är en borgerlig regering nästa höst. Även om Sveriges finanser för tillfället är urstarka, så tål de inte vad som helst. Spåren förskräcker. De två tillfällen i modern tid som Sverige styrts av borgerliga regeringar så har dessa på kort tid lyckats driva landet till ruinens brant.