”I slutet av 1982 höll delar av landet på att förstöras av Perus kommunistpartis hänsynslösa gerilla, känd som Sendero Luminoso (Den Lysande Stigen). Blotta namnet framkallade oro, en rädsla förknippad med bilder av vanställda kroppar”.

 Så inleds Ricardo Ucedas bok Död i Lilla Pentagon om de brott som armén och staten begick under kriget mot den maoistiska gerillan 1980–92. Kriget krävde nästan 70.000 peruaners liv. Det häpnadsväckande med Död i Lilla Pentagon är den detaljerade skildringen av brotten. Tack vare källor inom underrättelsetjänsten redovisar författaren datum, klockslag, gatuadresser, namn på ansvariga och offer, deras anletsdrag, manér, kläder och hur de reagerade på händelserna.

Avslöjandena i boken fick expresidenten (1985–90) och i dag presidentkandidaten Alan García att offentligt dementera att han haft kännedom om de brott som begicks under hans regering. Tack vare en av författarens källor kunde en åklagare hitta lik av ”försvunna” som begravts inne på militärförläggningen Los Cabitos i provinsen Ayacucho.

Anklagar militärer
Ricardo Uceda, 53, är journalist sedan 1974. Han är känd bland latinamerikaner i Sverige som tidigare korrespondent för Sveriges Radios spanskspråkiga magasin Panorama. Under de år boken skildrar arbetade han på olika vänstertidningar och på tidskriften Sí (Ja). Som redaktionschef på Sí var han med om att hitta liken efter nio studenter och en lärare som en dödsskvadron kidnappade från universitetet La Cantuta och begravde utanför Lima, ett av de mest uppmärksammade brotten armén begick under inbördeskriget.

Ricardo Uceda lägger inte bara ansvaret på namngivna militärer i Lilla Pentagon, som arméns högkvarter i Lima kallas, utan även på de demokratiskt valda regeringarna på 80-talet. Alan García anklagas i boken för massakern på över 100 gerillafångar i fängelset Lurigancho 1986.

Fråga först
– Jag redogör för det som jag kom fram till: att militärerna ansåg att det var sunt förnuft att döda ”terrorister”, det vill säga gerillasympatisörer. Och att de agerade som de gjorde utifrån en outtalad order från politikerna, som själva delade den uppfattningen. Jag tror att det är bättre att presidenten godkänner och skriver under varje avrättning så att framtida generationer får veta vad som hänt, som i Israel, än att presidenten sitter och tittar i taket.

Rättvisan i Peru är trög och korrupt. Trots att Ricardo Ucedas bok avslöjar hittills okända mord och vem som beordrade dessa har inte mycket hänt i landets domstolar.

Martin Garat
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen