Två opinionsmätningar i rad har gett socialdemokraterna och deras samarbetspartier ett litet försprång före den borgerliga alliansen. Jämfört med läget för ett år sedan har regeringssidan hämtat upp ett underläge om nära tio procent.

Får vi tro opinionsmätningarna är alltså valutgången mer oviss än någonsin. Till ovissheten bidrar att småpartierna på båda sidor av blockgränsen verkar leva farligt. Åtminstone anser flera statsvetare att opinionsmätningarna överskattar kristdemokraternas, centerns och miljöpartiets väljarandelar.

Ju närmare valdagen vi kommer, desto större kommer nervositeten i partikanslierna att bli. Varje parti kommer att profilera sig i sina hjärtefrågor i förhoppningen att locka till sig väljare från andra partier. Den borgerliga alliansens mål är att bilda regering om de fyra partierna samlar en majoritet av rösterna. Men vilken politik en sådan regering kommer att föra är inte klart i alla delar.

Vägrar enas
Det är inte heller meningen. Alliansen tänker inte presentera en heltäckande valprogram. Tvärtom är den uttalade avsikten att de ska gå fram var för sig i de frågor där de borgerliga partierna är oense. Hur väljarna fördelar sina röster mellan de borgerliga partierna avgör sedan med vilken kraft de kan driva sina särkrav vid en evenutell valseger.

Inget ont i det. Så länge vi har ett flerpartisystem måste varje parti kunna driva sina egna frågor. Men i detta ligger att väljarna inte får ta ställning till ett färdiga regeringsprogram. Om alliansen vet vi att den förbundit sig att klämma åt arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer och att sälja ut statlig egendom för att kunna sänka inkomstskatterna, men i en lång rad andra frågor vill och kan den inte ge besked.

Socialdemokraternas mål är att samla så många röster att de kan fortsätta att regera ensamma. Både vänsterpartiet och miljöpartiet propsar på att socialdemokraterna redan nu ska erbjuda dem regeringstaburetter vid en vänstermajoritet i valet. Hittills har socialdemokratin avvisat sådana inviter med att åsiktskillnaderna i utrikespolitiken är för stora.

Skakigt på båda sidor
Men det är inte bara där skon klämmer. Även inrikespolitiskt finns meningsmotsättningar. Miljöpartiet upplevs som opålitligt av socialdemokraterna när det gäller arbetsrätten. Miljöpartiets stöd åt det borgerliga förslaget om religiösa friskolor har ökat socialdemokraternas avoghet. När det gäller vänsterpartiet tvivlar socialdemokraterna på om partiet verkligen är berett till de kompromisser som regeringssamverkan skulle fordra.

Precis som gäller för den borgerliga alliansen kommer därför förutsättningarna och formerna för fortsatt röd-grön samverkan att klarna först efter valet. Först med facit i hand vet vi hur starkt väljarstöd partierna vunnit och hur väljarna bedömt de frågor de profilerat sig på under valrörelsen.

I ett flerpartisystem som det svenska är detta den enda rimliga ordningen. Hur väljarna fördelar sina röster mellan huvudalternativen är en sak, men det är också väsentligt vilka partier på respektive sida som vinner starkast väljarstöd för sina uppfattningar. Och det sistnämnda går bara att avgöra först sedan väljarna sagt sitt. Det är som det ska vara. Det är väljarna som har sista ordet.