MUSIK. Totta Näslund frågade Mikael Wiehe om de inte kunde göra ett Dylan-album. Han bad Wiehe att översätta. Men Totta hann avlida i cancer innan inspelningen var helt klar så Wiehe fick slutföra.

Mikael Wiehe är en skicklig sångtextförfattare och översättare, men de fjorton sångtexterna på albumet är inte längre Bob Dylans mer än till kanske 50 procent. Dylan bryr sig inte utan använder vilka ord som helst, från gatan, litteraturen och religionen. Blir orden för få drar han ut på dem så de ändå fungerar till melodin och blir de för många skyndar han bara på. Wiehe passar ihop orden med melodierna och renodlar innehållet. Texterna blir tydligare men också prydligare.

Totta och Wiehe sjunger Dylan både var för sig och tillsammans. Och de sjunger helt olika. Wiehe sjunger melodierna och orden, lyfter upp sångtexterna så vi kan höra och nästan se vad de handlar om. (Som i skriven poesi.) Totta sjunger bortom melodier och ord. ”När vårt skepp slår till” (When The Ship Comes In) är ett bra exempel. Wiehe sjunger första versen, melodiskt och vackert. I andra versen kommer Totta in och tar med sig sången till – ordagrant – en annan dimension. Han sjunger inte om någon annans erfarenhet utan sin egen, som om han var med på det omsjungna skeppet.

”Längesen” (Things Have Changed) och ”Där anar jag din hand” (Every Grain Of Sand) är också exempel på Tottas förmåga att sjunga genom sig själv och alla sina erfarenheter. Stilla och nedtonat men ändå med styrkan av en vulkan. Det är som han vill förmedla allt som hänt i hans liv ända sen första gången han hörde Dylan som sen dess varit hans följeslagare.
Wiehe sjunger Dylan bäst när sångtexten har ett tydligt budskap som kan förmedlas rakt och direkt. Som när han får ”Ni som tjänar på krig” (Masters Of War från 1963) att bli en evig protestsång och uppmaning att aldrig sluta protestera, oavsett tid, samhälle och ålder.

Artist: Totta & Wiehe
Titel: Dylan
Bolag: Capitol/EMI

Bengt Eriksson
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen