I Medlingsinstitutets årsrapport märks att fack och arbetsgivare allt mer accepterar att industrins löneökningar utgör norm för resten av arbetsmarknaden. Avtalen som slöts förra året innehåller ökningar i nivå med de 7,3 procent över tre år, som parterna inom industrin kom överens om 2004. ”Normen har fått genomslag”, som det heter i rapporten.

Samma mönster har kunnat skönjas under föregående år. Senast det hände att medlarna fick ge upp för att de inte kunde lägga ett medlarbud som var samhällsekonomiskt försvarbart var för fem år sedan.

Medlingsinstitutet ser en utveckling där konflikterna i mindre utsträckning kretsar kring lönehöjningarnas storlek. I stället handlar de om principer. Det kan vara fråga om de grundläggande principerna för löneavtalen eller om förändringar i de allmänna anställningsvillkoren. Flera tvister har direkt handlat om makten på arbetsplatsen.

Av de 67 ärenden som Medlingsinstitutet har haft hand om, sedan starten 2001, är tvisterna i en fjärdedel av principiell natur. Trots att de bara utgör en fjärdedel av medlingsärendena så står de för hälften av fallen där stridsåtgärder satts i verket innan parterna kunnat komma överens. Konflikter om principer är helt enkelt svårare att medla i, än de som handlar om löneutrymmets storlek. Det finns ingen möjlighet att byta grejor med varandra.

Slutsatsen som Medlingsinstitutet drar är att genomgripande avtalsförändringar inte går att få till stånd genom medling. Kraven på sådana går oftast inte igenom.

– Det beror bland annat på att dramatiska förändringar, systemskiften, inte går att få till stånd under den begränsade tiden för medlingen. Men framförallt krävs det en samsyn mellan parterna om behovet av förändring, säger Kurt Eriksson, vikarierande generaldirektör.

Rör sig framåt
Han utesluter inte att de svårlösta medlingsärendena blir fler.

– Om det nuvarande systemet för lönebildning håller i sig, att industrin har en normerande roll och att samordning inom LO och Svenskt Näringsliv är hård, så blir det inte många tvister om löneutrymmets storlek. Då är det nära till hands att tro att man från fackligt håll vill flytta fram positionerna på andra områden.

LO:s avtalssekreterare Erland Olauson anser att det ligger en hel del i Medlingsinstitutets resonemang, att ökad acceptans för att
industrin sätter normen kan leda till att konflikterna handlar om andra frågor. Men han betonar samtidigt att dessa är extremt få och pekar på det låga antalet strejkdagar i Sverige. Vid sidan om huvudförklaringen ser Erland Olauson andra orsaker till utvecklingen.

– En del frågor kom på efterkälken under 1990-talet. Alla är överens om att arbetsmiljöfrågorna är eftersatta och att arbetstakten har ökat kraftigt. De två faktorerna gör att man från löntagarhåll riktar intresset även mot dessa saker. Då ökar konfliktanledningarna om arbetsgivarna inte är villiga att tillmötesgå kraven.