Vad ungdomar som inte söker till gymnasiet gör vet inte kommunen. Christer Andersson, chef för kommunens arbetsmarknadsenhet, är medveten om problemet.
– Det finns ett glapp här. Jag har sagt till kommunalrådet att vi bör söka upp ungdomar som varken socialtjänst, skola eller arbetsförmedlingen har kontakt med, säger han.

Arbetsmarknadsenheten har ett avtal med arbetsförmedlingen att stötta unga över 18 år. Ansvaret för att följa upp yngre elever ligger på Norra Västmanlands utbildningsförbund, Norbergs, Fagerstas och Skinnskattebergs gemensamma gymnasieskola. Men skolan vet inte heller var de yngsta tar vägen.

NVU känner inte igen Skolverkets siffror om Norbergs elever. Inte heller Skolverkets siffror om elever från Fagersta, att de ligger över riksgenomsnittet i andelen med slutbetyg, stämmer, tycker rektor Bengt Lindahl.

– Det är ingen skillnad mellan eleverna från olika kommuner. Vi har inte alls många avhopp. Vi har inte kunnat hitta någon förklaring till Skolverkets resultat.

Jaana Niska har varit studievägledare för eleverna på de nationella programmen i ett par år. Hon har kontakt med alla elever som vill sluta, som hoppar av eller byter program. Under hennes tid har tre elever slutat helt. Vad de gör vet hon inte.

Få slutar helt, men en stor grupp elever tycker att de valt fel. De får antingen börja om (om de vill byta senare än två månader efter starten) eller byta program.

Fullt upp
Om grundskolan hade förberett ungdomarna bättre kanske fler hade valt rätt program från början, tror Jaana Niska. Som också vill ha mer resurser att hjälpa elever som får svårt med gymnasiestudierna.

Birgitta Almqvist är studievägledare på det individuella programmet på NVU. I år har IV 55 elever, av skolans totalt cirka 800 ungdomar.

Fem har hittills skrivit ut sig från IV det här läsåret. De flesta på eget initiativ. De som inte orkar gå ett ”vanligt” gymnasieprogram har ofta mycket runt sig, med sig själva, hemma och i skolan, enligt Birgitta Almqvist, som har ganska bra koll på hur det gått för dem som skrivit ut sig från IV under de sex år hon jobbat på skolan. Det brukar vara en handfull varje år.

– Några har fått barn, några jobbar, andra har flyttat eller sitter på anstalt.

Birgitta Almqvist vill att alla ska förstå hur viktigt IV är.

– Den som tror att det går att ha en gymnasieskola utan det individuella programmet har ingen verklighetskontakt. Det behövs för elever som måste arbeta i sin egen takt.

Karin Lindgren Strömbäck