Skandia kommer inom kort helt och hållet att tas över den sydafrikanska koncernen Old Mutual, enligt de flesta börskommentatorers bedömningar. Därmed försvinner ett av de äldsta svenska bolagen från börsen.

Övertagandet sker efter några år då all rapportering om Skandia handlat om skandaler och vanskötsel. Genom att trixa med redovisningen lyckades den tidigare Skandialedningen föra över kapital från pensionsspararna till aktieägarna – och inte minst till de egna bonusprogrammen.

Samtidigt som Old Mutual förbereder sig på att ta över Skandia är den tidigare bolagsledningen stämd för trolöshet mot huvudman.
Rättegången gäller dock inte svindeln av de svenska pensionsspararna utan de bonusprogram tidigare direktörer tillskansat sig. Det är alltså aktieägarnas rättigheter processen handlar om; pensionsspararna är sedan länge bortglömda.
Huruvida det verkligen går att ställa de giriga dirktörerna till ansvar är oklart. Försvarets linje är att åtalet mot den förre vd:n Lars-Eric Petersson ska ogillas eftersom denne agerat på styrelsens uppdrag.
Med uppbåd av en mängd protokoll från styrelser, ersättningskommittéer och revisorer hävdar försvarets advokater att Skandias styrelse godkänt varenda utbetalning från bonusprogrammen och varit fullt medveten om de skulle komma att kosta bolaget miljardbelopp.

Om domstolen godtar den beskrivningen frias förmodligen Lars-Eric Petersson på de flesta åtalspunkter. Han kan inte ensam ställas för svars för sådant som han fått i uppdrag av styrelsen att verkställa. Under rättegången har Petersson framställt sig själv närmast som en underordnad kamrer som gör vad han blir tillsagd att göra.
I kontrast till detta försöker den tidigare styrelseordföranden Lars Ramqvist skjuta över allt ansvar på Petersson. Ramqvist anser sig ha handlat i god tro. Han säger att han blivit förd bakom ljuset av bolagets operativa ledning, det vill säga av Petersson.
Ingen vill hamna med Svarte Petter.

Korrekta beslut?
En mer intressant juridisk knäckfråga än vem som vilselett vem är om styrelse och bolagsledning alls har rätt att fatta beslut av en sådan omfattning utan ett godkännande från bolagsstämman. Tillspetsat uttryckt: kan ett bolags högsta ledning bevilja sig hur stora penningförmåner som helst om de bara protokollför besluten korrekt?

Det är långtifrån självklart. Som jurisprofessorn Madeleine Leijonhufvud påpekat förbjuder aktiebolagslagen bolagsföreträdare att genomföra transaktioner som är till uppenbar nackdel för bolaget.
Om en bolagsledning beviljar sig själv förmåner – utöver lön och avtalad pension – som uppgår till miljardbelopp borde detta kunna anses vara till förfång för bolaget. Inte minst om man därtill lägger den enorma good-willförlust som bolaget lider när skumraskaffärerna uppdagas.

En lärdom av Skandiaskandalen är att det är dags att återuppliva och skärpa denna paragraf i aktiebolagslagen. Varje styrelse eller ledning som beviljar sig själva förmåner av det slag som förekommit i fallet Skandia bör kunna dömas till att återbetala varenda krona – och den regeln bör gälla alla befattningshavare.
Utifrån detta synsätt är det av underordnad betydelse om det är Petersson som fört Ramqvist bakom ljuset eller om det är Ramqvist som gett Petersson i uppdrag att genomföra fifflet.
Oavsett den interna beslutsordningen hade de båda varit gemensamt ansvariga för att ha skadat bolaget – och det hade varit en effektiv spärr mot att någon av dem ens skulle ha kommit på idén att roffa åt sig miljardbelopp för egen och andras del.Åhhh… vilken bra ledare!