Både vikarier och friårslediga mår bra av att byta plats med varandra. Men arbetsmarknadspolitiskt är friåret ingen succé, konstaterar utredarna som tittat närmare på försöket. Nu kläcks idén att projektet ska bygga på kontaktannonser.

Arbetslivsinstitutet har intervjuat knappt 3.000 vikarier och friårslediga runt om i Sverige om hur de upplevt projektet. Telefonintervjuerna är genomförda under 2004 och 2005, och när resultatet nu kommer är det delvis väntat.

– Människor som, av egen vilja, söker ledighet och får den beviljad känner ett ökat välbefinnande. Också de arbetslösa som får jobb genom ett friårsvikariat upplever positiva hälsoeffekter, konstaterar Bo Melin, professor i arbetspsykologi och ansvarig för utvärderingen.

Inte en version
Det som förvånat honom är att människor uppfattar frånvaron av jobb så olika.

– Precis som arbetslöshet är frånvaro av arbete är friårsledighet det. Men effekterna är de motsatta. Troligtvis för att man själv styr över situationen när man tar ett friår, mer än den som är arbetslös, säger Bo Melin.

Men trots att hälsoeffekterna alltså verkar på topp på båda sidorna är friårsprojektet inte arbetsmarknadspolitiskt effektivt, enligt utredaren.

– Det som har hänt är att det är människor som känner varandra byter jobb. Det kan till exempel vara tidigare vikarier på arbetsplatsen som kommer på tal när någon vill vara ledig.

Träffar fel grupp
Just det syns även i utredningen, en stor av alla friårsvikarier har bara varit arbetslösa en kort tid och tillhör inte gruppen som projektet är tänkt att hjälpa in på arbetsmarknaden, de som varit arbetslösa länge.

– Det skulle man kunna undvika om de som vill ha friår fick lägga ut sitt jobb som en kontaktannons på internet. Sedan skulle det vara upp till den som vill ha vikariatet att söka det. Det skulle lätta bördan för arbetsförmedlingarna och öka den geografiska rörligheten. Dessutom skulle man kunna få lite mer arbetsmarknadspolitisk fart, säger Bo Melin.