På Britta Edvardssons skola går nästan två hundra nyanlända och hundra av dem är asylsökande från Afghanistan, berättar hon som är lärare på språkintroduktionsprogrammet på Bäckadalsgymnasiet, i Jönköping.

– Sedan återvändaravtalet har frånvaron ökat. Vi har elever som inte sover på nätterna och tar sömnmedicin. Andra släpar sig till skolan. Många har gett upp, säger hon.

LÄS OCKSÅ ”Mina elever mår så jäkla dåligt” – läraren Lena Karlsson Saranpää

Britta Edvardsson säger att flera av hennes elever fått sin ålder uppskriven av tjänstemän på Migrationsverket som hävdat att eleverna är äldre än 18 år. Som myndiga måste de flytta från sina HVB-hem. Många hamnar på asylboende. Vissa tvingas sluta skolan eftersom de flyttas till andra kommuner.

– De har förekommit självmordsförsök och elever äter ångestdämpande medicin.

Britta Edvardsson säger att flera av hennes elever som har fått avslag inte längre orkar ta sig till skolan. De måste också ha tillsyn dygnet runt eftersom många uppvisar ett självskadebeteende.

– Innan höstlovet kramade jag om mina elever riktigt ordentligt eftersom jag inte vet om jag får se dem igen.

Eleverna säger att Afghanistan inte är ett säkert land att skickas till.

– Mina elever känner dock att de inte blir trodda av de svenska myndigheterna. Den överenskommelse som Sverige gjort tycker jag är naiv eftersom Afghanistans regering  inte har makten över landet där talibanerna och IS har kontroll över stora områden. Mina elever fruktar för sina liv, säger Britta Edvardsson.

LÄS OCKSÅ Regeringen överväger lagändring gällande asylsökande barn

Hon vittnar om att det på skolan råder brist på kuratorer och psykologer för att hantera situation. I trettio år har hon jobbat som lärare.

– Men jag har aldrig varit med om något liknande. Det här uppfyller mitt liv just nu. Mitt arbete, min fritid. Det påverkar min nattsömn och mitt familjeliv. Det är ett ständigt orosmoment; känslan av att inte räcka till, säger hon.

Lärare är annars en yrkesgrupp som är vana att möta elever med sociala problem. Men, enligt Britta Edvardsson, skiljer sig dagens situation mot tidigare. Vanligtvis har elever med problem en förälder eller omgivning som kan ta hand om dem efter skolan.

– Men de här eleverna är så ensamma. Läraren blir den viktigaste personen i deras liv. Mina elever är så fruktansvärt ensamma. Särskilt de som fyllt 18 år och inte har omsorgen som finns på ett HVB-hem.