Tårgas mot flyktingar när Europa stänger dörren
Sveriges ekonomi går urstarkt och Tysklands förbundskansler Angela Merkel avfärdar alla tankar på ett tak för antalet flyktingar. Ändå är Europa i praktiken på väg att stänga dörren för människor som flyr krig och förföljelser. På måndagen avfyrade makedonsk polis tårgas mot flyktingar som samlats vid gränsen.
Hundratals protesterande migranter i den grekiska staden Idomeni vid gränsen till Makedonien utsattes på måndagen för tårgasbeskjutning, sedan några av dem försökt ta sig förbi avspärrningarna.
Sammanstötningen följde på två dagars fredliga protester, där migranterna gång på gång skanderat: ”Öppna gränsen, öppna gränsen”.
Något medborgarskap i eller visum till Makedonien har inte dessa flyktingar. Men de flesta av dem vill bara resa genom landet på sin väg till länder som Tyskland, Belgien och Sverige, och de anser därför att Makedoniens beslut att stänga gränsen påverkar dem i så hög grad att det måste betraktas som orättfärdigt.
”Detta är en katastrof som noga planlagts av höga EU-representanter”, twittrar volontären Sarainna Nikkola upprört från Idomeni.
Makedonien har sedan ett par år tillbaka varit den främsta genomfartsrutten för de flyktingar som anländer till det krisdrabbade Grekland. I förra veckan nåddes dock en överenskommelse mellan Österrike, Slovenien, Kroatien, Serbien och Makedonien om att begränsa flyktingströmmen på rutten till 580 personer per dag, något flera människorättsorganisationer kritiserat skarpt.
Resultatet av flaskhalsen visade sig snabbt: i Grekland har sovplatserna tagit slut och tusentals flyktingar söker desperat efter alternativa vägar mot Nord- och Västeuropa. Grekland har i protest dragit hem sin ambassadör från Österrike.
Men även från länder som Danmark och Sverige kommer tydliga signaler om att flyktingar inte är välkomna dit. Flera regeringar har infört tillfälliga uppehållstillstånd, gjort det svårare för flyktingar att återförenas med sina familjer och i vissa fall stiftat lagar som gör det möjligt att beslagta flyktingars ägodelar.
Såväl de fysiska som de legala gränserna stängs alltså successivt, samtidigt som den fria rörligheten inom Schengenområdet tycks vara ett minne blott.
Även i Tyskland, som hittills hållit en mycket liberal linje, höjs nu röster för att kraftigt inskränka flyktingmottagandet. Men i en TV-intervju på söndagen avfärdade förbundskansler Angela Merkel alla tankar på det.
– Jag har ingen plan b. Det finns ingen mening med att jobba med två planer samtidigt, sade Merkel, som dock erkände att detta är den värsta politiska kris hon varit med om under sina tio år som förbundskansler.
Hon riktade hård kritik mot Österrike och de andra ländernas agerande.
– Vi räddade inte kvar Grekland i euron för att utsätta dem för det här. Det här är inte mitt Europa, sade en stridslysten Merkel.
Hon tar spjärn inför det EU-toppmöte som väntar den 7 mars, där den tyska förbundskanslern hoppas kunna återuppliva den EU-plan för flyktingmottagandet som hittills varit ett gigantiskt fiasko.
Den planen har tre pelare: stärkandet av EU:s yttre gränser, ett utökat samarbete med Turkiet, och ett förverkligande av det omfördelningssystem som är tänkt att omfördela 160 000 flyktingar från Grekland och Italien till övriga EU.
Hittills har bara ett fåtal länder gått med på att ta emot flyktingar inom systemet, och länder med nationalistiska regeringar – som Ungern och Polen – har bedyrat att de kommer att göra allt för att sabotera det.
Merkel har funnit en oväntad allierad i Portugal. I ett brev som skickades till Sverige, Tyskland, Grekland, Italien och Österrike erbjöd sig den nya vänsterregeringen i Portugal nyligen att mer än dubbla sin EU-kvot till 10 000 asylsökande.
Anledningen: landet har en snabbt åldrande befolkning, vilket på några års sikt kommer att göra det svårt att finansiera den offentliga sektorn.
Egentligen är Portugal långt ifrån ensamt om att befinna sig i det läget. Den demografiska situationen i Europa är väl känd i de flesta regeringspalats – även om många politiker inte talar så högt om det just nu.
Enligt en studie som forskaren Yiannis Tirkides gjort kommer var tredje invånare i EU att vara över 65 år år 2050, om inget oväntat sker. Det är dåliga nyheter för de offentliga finanserna.
Den äldre delen av befolkningen är nämligen oftare sjuk och behöver omvårdnad. Och om det samtidigt är färre som arbetar och betalar skatt, urholkas statens finanser och dess möjlighet att upprätthålla välfärdssystemen.
Att höja skatten och pensionsåldern kan ge tillfällig lindring – men bara på kort sikt. För att undvika att den arbetsföra befolkningen krymper fram till 2050 krävs sannolikt att 100 miljoner arbetsföra invandrare tillkommer fram till dess, enligt Tirkides studie.
Om inte så sker talar mycket för att regeringar i EU kommer att gå mot fler privata system för omvårdnad och pension, där var och en betalar efter förmåga.
Flera av de EU-länder som är mest skeptiska till invandring är också de som har störst andel äldre befolkning. De mest omfattande demografiska problemen finns i Öst-, Central- och Sydeuropa. Även Tyskland har en snabbt åldrande befolkning – något som inte minst Angela Merkel är väl medveten om.
LÄS MER: #Calais: Tårgas och schaktmaskiner när läger revs
LÄS MER: Flyktingströmmen positiv för ekonomisk tillväxt
Därför reser många flyktingar landvägen
Världens visumsystem innebär i praktiken att vissa länders pass (som de som utfärdas i Sverige eller USA) är betydligt mer användbara än andra (som de som utfärdas av Afghanistan eller Syrien).
Om en person som flyr från ett land som Afghanistan eller Syrien vill ta sig till Europa för att söka asyl, krävs vanligtvis att denne anlitar en människosmugglare. Att söka asyl i ett land kräver nämligen att personen sätter foten på landets territorium (förutom för FN:s kvotflyktingar, vilka dock är så få att de inte tillnärmelsevis täcker behovet).
Ett falskt eller modifierat pass är extremt dyrt. Därför reser de flesta irreguljära resenärer landvägen utan dokument.
På vägen mot Europa måste dessa migranter passera ett stort antal geografiska gränser och fysiska barriärer, vilket innebär stora risker för individen – inte minst vid mötet med olika staters ordningsmakter.