Med valet av Lena Baastad som ny partisekreterare har Socialdemokraterna tagit fasta på partisekreterarens roll som samordnare. Men inte som ideologisk kraft. Med framtidens utmaningar är det frågan om det var rätt.
Som politiker är Lena Baastad rutinerad efter tio år som ledande politiker i Örebro.
De senaste turerna i hennes yrkesliv är dock motsägelsefulla. Strax före jul 2015, alltså bara ett drygt år efter valet 2014, hoppade hon av alla sina politiska uppdrag och deklarerade att det var dags att helt lämna politiken och gå vidare.
Hennes nya uppdrag var redan klart, men vad det var ville hon tills vidare inte säga. När det blev offentligt befanns hennes nya uppdrag vara att jobba som ledarskapskonsult på firman Gaia Leadership i Stockholm. Men bara ett drygt halvår senare är Lena Baastad nu alltså tillbaka i politiken. Eller är hon det?
LÄS OCKSÅ Baastad blir ny partisekreterare för Socialdemokraterna
Valet av Lena Baastad visar att valberedningen mer tagit fasta på partisekreterarens roll som planerande och sammanhållande kraft inom partiet än som delaktig i socialdemokraternas ideologiska strategi.
Att fokusera på sammanhållning och samarbete och tona ned partisekreterarens roll som budskapsbärare är naturligtvis möjligt med den befattningsbeskrivning som följer med posten. Men det är knappast vad partiet behöver. Det Socialdemokraterna behöver är en socialdemokratisk politik.
Naturligtvis har det parlamentariska läget försvårat för Socialdemokraterna att få igenom sina förslag. Att fånga riksdagsmajoriteter är inte lätt. Men partisekreteraren ska inte bry sig om det parlamentariska läget. Uppgiften är i stället att värna partiets sammanhållning och framtid.
Det hade alltså varit fullt möjligt att flytta fram partisekreterarens position. Valet av Lena Baastad indikerar i stället att partisekreterarens roll i framtiden blir mer kameral än visionär.
