Lars Fresker. Foto: Cecilia Larsson

Svenska officerare tror inte att Sverige kan försvaras. Åtta av tio i Officersförbundets medlemsenkät menar att bristerna inom försvaret fortfarande är så stora att uppgiften blir omöjlig. Men däremot ökar förtroendet för försvarsledningen. 

”Om vi av någon anledning skulle stå ensamt som land så lovar jag att Försvarsmakten kommer att göra allt vi kan ned till sista man eller kvinna som står med vapen i hand”, förklarade den nye ÖB:n Micael Bydén i en TT-intervju tidigt i våras.

Hans attityd att slåss till sista andetag har sannolikt gett svenska officerare mer råg i ryggen än den förre överbefälhavaren Sverker Göranssons tal om att svenska soldater bara klarar att hålla Sverige i en vecka.

Den tolkningen gör i alla fall Officersförbundet själva efter att ha läst den egna medlemsundersökningen som presenteras under Almedalsveckan men som Arbetet redan har tagit del av. Det nationella fokus som den nuvarande försvarsledningen signalerar uppskattas, är bedömningen.

Nästan hälften av de som svarat på undersökningen säger sig numera ha stort förtroende för de som är högst ansvariga. Det är en kraftfull ökning sedan 2012, året då alla officerare antingen tvingades acceptera krav på utlandstjänstgöring eller välja att sluta. Då var förtroendesiffran så låg som 29 procent

Fortfarande gör emellertid åtta av tio av förbundets medlemmar bedömningen att man inte kommer att kunna försvara Sverige i dagsläget.  En förkrossande majoritet, 78 procent, upplever att det saknas materiel, personal och utbildning för att värna Sverige i händelse av ett väpnat angrepp.

– Efter år av underfinansiering krävs, snarast möjligt, en rejäl upprustning så att försvarets egen personal tror att försvaret håller i krig, skriver Lars Fresker, Officersförbundets ordförande, i en kommentar.

Att försvarsmakten efter en lång rad år av turbulens fortfarande är en organisation i behov av kristerapi framgår tydligt av enkäten, trots det ökade förtroendet för ledningen.

Två talande citat från medlemmar återges i undersökningen. Ett lyder: ”Det blir aldrig lugn och ro i organisationen. Pengar saknas till den utrustning vi behöver.” Ett annan: ”Arbetsuppgifterna är bra, men allt annat runt omkring suger.”

Sex av tio har visserligen en positiv bild av försvarsmaktens som arbetsgivare, vilket är en markant förbättring jämfört med 2012.

– Men parallellt med det uppfattar personalen avsevärda problem med organisation, materiel samt med lön och villkor, kommenterar Lars Fresker.

Två av tre tillfrågade anser exempelvis inte att de har kunnat påverka sin lön under det gångna året.

– Speciellt bland de yngre officerskollegerna, samt bland gruppbefäl, soldater och sjömän är lön och villkor en viktig faktor bakom tankar att lämna yrket, menar Lars Fresker.

I den senare gruppen har 66 procent övervägt att lämna yrket under det senaste året, enligt medlemsenkäten.

Försvarsmakten har fortfarande uppenbara problem att få sina anställda att stanna kvar i yrket, påpekar förbundsordföranden.

– Satsa gärna på materiel, men det primära målet måste vara att öka attraktionskraften och få de anställda att stanna längre, förklarar Lars Fresker.

Med slutklämmen: ”Det är inte avancerade stridsflygplan, stridsvagnar, ubåtar eller korvetter som försvarar Sverige. Utan personal inget försvar”.