Parterna störtrika efter börsuppgången

Unionen har en förmögenhet på 16,7 miljarder kronor och är därmed ensamt rikare än hela arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv. Men IF Metall har mer per medlem.

Stigande börskurser får kassakistorna att svämma över hos arbetsmarknadens parter. På många håll har den egna förmögenheten växt med över 30 procent på tre år.

Inför avtalsrörelsen har Arbetet gått igenom det ekonomiska läget bland de största förbunden i arbets­marknadens bägge läger. Sammanställningen visar att samtliga kan redovisa en påtaglig förstärkning av sin förmögenhetsställning. Det finns med andra ord gott om pengar i kassaskåpen att ta till utifall en konflikt skulle bryta ut.

Ett förbund som uppvisar en mycket stark utveckling är IF Metall. Förbundets förmögenhet ökade med 2,7 miljarder kronor mellan 2011 och 2014, vilket motsvarar en ökning på hela 37 procent.

– Vi har haft en bra utveckling på aktiemarknaderna. Det har mer eller mindre gått upp hela tiden under de tre senaste gångna åren. Det är först i år som vi ser att aktiepriserna har börjat gå i sidled, säger Ulf Andersson, ekonomichef på IF Metall.

Räknat per yrkesverksam medlem, vilket är det mest relevanta måttet för att mäta konfliktberedskapen på arbetstagarsidan, har förbundets förmögenhet ökat ännu mera från knappa 26 000 kronor till hela 38 000 kronor per person.

– Vi har gjort bedömningen att vi har tillräckligt med kapital och tagit beslutet att värdesäkra det på den nivån. Dessutom använder vi från årsskiftet delar kapitalavkastningen till en sänkning av medlemsavgiften, fortsätter Ulf Andersson.

På arbetsgivarsidan, där konfliktmedlen i stor utsträckning är samlade hos centralorganisationen Svenskt Näringsliv, redovisas en liknande utveckling.

– Uppgången förklaras av ökat marknadsvärde på tillgångarna och ett marginellt utflöde i form av utbetald konfliktersättning. Marknadsvärdesutvecklingen har gjort det möjligt att bygga upp tillgångarna utan att tillföra ytterligare resurser, säger Björn Oxhammar, finanschef på Svenskt Näringsliv.

Han beskriver organisationens kassa som en arbetsgivarpolitisk muskel i förhandlingarna på arbetsmarknaden.

– Den används om en konflikt bryter ut där arbetsgivaren lider ekonomisk skada, då kan vi ersätta företagen och därmed hjälpa dem stå på sig i en konflikt som är angelägen att ta. Det fungerar på samma sätt som när motparten betalar ut strejkersättning för att övertyga arbetstagarna om vikten av att stå på sig, säger Björn Oxhammar.

På arbetstagarsidan hörs liknande tongångar om förmögenhetens betydelse inför avtalsrörelsen. Hanna Brandt González är kanslichef på Unionen, den organisation som har den i särklass största kassakistan på den svenska arbetsmarknaden.

– Vår utgångspunkt i avtalsrörelsen är alltid att komma överens utan konflikt. Men självklart är det viktigt att omvärlden vet om att Unionen har finansiella muskler att ta till om det skulle bli nödvändigt, säger Hanna Brandt González.

Enligt förbundets stadgar ska konfliktfonden göra det möjligt att betala ut konfliktersättning till samtliga yrkesverksamma medlemmar under femton arbetsdagar.

– Det uppfyller vi med god marginal, fortsätter hon.

IF Metalls Ulf Andersson hävdar att det har stor betydelse att förbundet har tillräckligt kapital för att kunna ta en konflikt.

– Det finns ett behov av att kunna göra realitet av ett konflikthot. Sedan kan man diskutera vad som är tillräckligt kapital, säger Ulf Andersson.

På senare år har förbundet sett över storleken på förmögenheten utifrån det behov som finns.

– Vi har gjort bedömningen att vi har tillräckligt med kapital och tagit beslutet att värdesäkra det på den nivån. Dessutom använde vi kapitalavkastningen för att sänka medlemsavgiften tidigare i år, fortsätter Ulf Andersson.

Vill du se grafiken överst på sidan som excelfil? Klicka här