IMF-ekonom: ”Det finna inga enkla recept för att komma ur krisen”

Vissa vill stimulera, andra strama åt. Det finns dock inga generella recept för länder som behöver få i gång sin ekonomi, enligt IMF-ekonomen Martine Guerguil.

Vilken finanspolitik ska ett land bedriva för att skapa så många jobb som möjligt?

Det var frågan på ett seminarium som anordnades av Arena Idé på ABF-huset i Stockholm i dag, måndag.

De senaste åren har olika läger argumenterat för olika recept för att ta sig ur krisen. Vissa har varnat för EU-ländernas stora lån och förespråkat åtstramningar och strukturreformer. Andra har hävdat att det som krävs är ökade investeringar för att få hjulen att snurra igen.

Martine Guerguil, ekonom på internationella valutafonden (IMF), gjorde bilden mer komplex.

Hon är expert på finanspolitik, som handlar om hur stater tar in skatter, betalar ut bidrag och sköter sin budget.
Martine Guerguil säger att finanspolitiken bara är ett verktyg bland flera, och inte ens det viktigaste, som kan påverka sysselsättningen i ett land.

När ekonomer talar om hur finanspolitiken kan användas för att skapa fler jobb talar de ofta om multiplikatorer. Om staten till exempel satsar en viss summa på att bygga vägar så leder det till att ett visst antal nya jobb skapas. Om skatterna sänks likaså. Varje satsning kan multipliceras med en faktor och på så vis kan man göra en bedömning av hur många jobb som skapas.
– Det är en väldigt het debatt om multiplikatorerna nu, säger Martine Guerguil.

Debatten handlar om att det är svårt att mäta vilken effekt på jobben som skattesänkningar eller investeringar får.

Att komma med generella utsagor som att sänkta skatter leder till fler eller färre jobb eller att vägen ur krisen är nya investeringar blir, enligt henne, allt för trubbigt.
Att sänka eller höja skatten för att skapa jobb kan nämligen slå helt olika beroende på när de genomförs eller i vilket land det genomförs i.

Ibland hävdar vissa att skattesänkningar nästan per automatik leder till fler jobb. Så behöver det dock inte alls vara.
– Vissa skattesänkningar kan till och med få en negativ effekt på ekonomin. Så kan det bli om de som berörs av skattesänkningen sparar i stället för att konsumera sina pengar, säger Martine Guerguil.

Finanspolitikens effekter är också olika stora i olika länder. I Japan som har en rigid exportinriktad arbetsmarknad påverkas inte arbetslösheten så mycket av statliga investeringar och skattesänkningar. Arbetsmarknaden svänger inte så mycket upp eller ned. I Spanien däremot, där arbetslösheten ligger kring 25 procent och många endast har tillfälliga anställningar, kan rätt satsningar och skattesänkningar få en stor effekt.

Eftersom förutsättningarna ser olika ut i olika länder är det svårt att skriva ut ett generellt recept. Det är alltså mycket svårt för ekonomer att förutse vilka konsekvenser vissa finanspolitiska åtgärder kommer att få.

Ett exempel på det är hur den rådande krisen i Europa hanterats. I ett tidigt skede var IMF:s bedömning att åtstramningarna skulle vara bra och få EU-länder med höga statsskulder att komma ut på andra sidan.
– Men nu får vi nog erkänna att åtstramningarna som gjordes efter 2010 var ett misstag, säger Martine Guerguil.

Åtstramningarna fick mycket mer negativa effekter än vad IMF bedömt.
– Ekonomer är bra på att förklara vad som hänt men inte på att spå framtiden, säger hon.

Från företagarhåll talas det ofta om vikten av att sänka lönekostnader och inkomstskatter för att få i gång jobbtillväxten. Att sänka kostnaderna för att anställa ungdomar har då setts som en metod för att pressa tillbaka arbetslösheten.
– Det kan ha en positiv effekt. Men om resultatet blir att äldre blir av med sina jobb är det inte bra för sysselsättningen, säger Martine Guerguil.

De senaste åren har IMF ändrat sina råd och förespråkar i större omfattning än tidigare investeringar som ett sätt att ta sig ur krisen i Europa. Trots det ställer IMF fortfarande tuffa krav på Grekland, som behöver låna för att klara av sina utgifter.

– Det är nödvändigt med strukturreformer. Grekland har inte genomfört de reformer de lovat. I USA är skatten låg och skyddsnätet litet. I Sverige är skatten hög och skyddsnätet omfattande. I Grekland betalar de lite i skatt men har haft ett stort skyddsnät. Det finns ingen balans där.