”Hög tid att höja lönebidraget”

Arbetsgivare som anställer en person med funktionsnedsättning får inte kompensation för extra kostnader. Det kostar jobb och livskvalitet, skriver funktionshinderrörelsen.

Var femte person i Sverige har en funktionsnedsättning som påverkar den dagliga livsföringen. Många har bra utbildning och helt vanliga jobb inom alla delar av arbetslivet.

Tyvärr möter många i de grupperna svårigheter att få arbete. Där måste jobbpolitiken bli mer offensiv för att barriärer som utestänger ska kunna rivas. Det kan handla om rädsla för kostnader, om tron att produktiviteten påverkas negativt eller om ren diskriminering.

Men över en halv miljon personer i arbetsför ålder har en begränsning i sin arbetsförmåga på grund av sin funktionsnedsättning. Syssel­sättnings­graden bland dessa är fort­satt låg och en direkt orsak till låga försörjningsnivåer, högre risk för ohälsa och ojämlika levnadsvillkor. För samhället finns mycket att vinna på att ta tillvara allas arbetsförmåga, även bland dem som inte kan kon­kurrera på lika villkor.

För att underlätta deras deltagande i arbetslivet finns lönebidrag. Lönebidraget betalas ut till arbetsgivaren och ska utgöra en kompensation för den nedsatta arbetsförmågan som bedöms individuellt. Lönebidragstaket har legat fryst på 16  700 kronor i månaden sedan 2007. Det är alltså det maximala belopp en arbetsgivare får, även när arbetstagarens lön är högre och sociala avgifter och andra löne­bikostnader tillkommer.

De lägsta avtalsenliga lönerna i Sverige har passerat lönebidragets storlek. Exempelvis har Hotell- och restaurang en lägstalön på 19 754 för nyanställda utan yrkesvana. Handels lägstalön ligger i dag på 18 960 för 18-åringar utan branschvana.

Den så kallade Funka-utredningen konstaterade 2012 att 93 procent av de arbetsgivare som mottar lönebidrag inte får full kompensation utifrån tanken med bidraget. Utredningen konstaterade att lönebidragets tak ligger så lågt i förhållande till löne­läget att de grundläggande villkoren för lönesubventionen inte längre kan uppfyllas.

Om nivån inte höjs riskerar lönebidraget att förlora sitt syfte att personer med funktionsnedsättning ska få anställning på den reguljära arbetsmarknaden.

Den som är anställd med lönebidrag riskerar en svag löneutveckling. Statskontorets sammanställning från 2011 visade att lönerna för personer med subventionerade anställningar redan då var låga. År 2010 var genomsnittslönen för en heltidsanställning med lönebidrag 19 900 kronor, betydligt lägre än genomsnittslönen i såväl den kommunala sektorn som för privatanställda.

Från arbetsgivarhåll pekas den låga subventionsgraden ut som ett hinder för anställning. I Funka-utredningen angav majoriteten av Företagarnas företagarpanel – bestående av 3 680 små och medelstora företag – att den låga subventionsgraden utgjorde det viktigaste hindret. I Svenskt Näringslivs intervjuundersökning svarade 19 av 25 företag detsamma. Även i SKL:s enkät från 2011 svarade närmare ­hälften av kommuner och landsting att ett höjt lönebidrag är den viktigaste åtgärden för att fler personer med funktionsnedsättning ska få jobb.

Arbetsförmedlingen har återkommande föreslagit en höjd bidragsnivå i sina årliga budgetäskanden till regeringen. Funka-utredningen föreslog en höjning till 19 800 kronor i månaden från år 2012 och att nivån indexregleras så att stödet behåller sin funktion. En majoritet av remissinstanserna var positiva till förslaget och flera, däribland LO och TCO, menade att den föreslagna höjningen var för låg. De menade att lönesubventionen måste utgöra en faktisk kompensation för arbetsgivare och då inte bara för jobb inom de lägsta lönenivåerna. LO förordade en höjning till minst nivån av medellönen på arbetsmarknaden, alltså minst 30 000 kronor i dåvarande löneläge.

Handikappförbunden och Lika Unika samlar en majoritet av svenska funktionshindersorganisationer och har återkommande fått löften från flertalet politiska partier att lönebidraget ska höjas. Efter Funka-utredningen gjorde riksdagen i september 2012 ett tillkännagivande till regeringen om att detta måste ske. Alliansregeringen gjorde det inte.

Från funktionshinderrörelsen är vi tydliga: Den nuvarande regeringen ska inte få smita undan frågan!

Ingrid Burman
ordförande Handikappförbunden

Bengt Olsson
ordförande Lika Unika